HB:s chefredaktör: ”Meänkieli är en bro ut i världen”

Det finns en man i Haparanda som jobbar för att det nya gymnasiet på gränsen mot Finland ska få en språkprofil med bland annat finska och meänkieli. Mannen är Örjan Pekka, Haparandabladets chefredaktör.

-Det är en konkurrensfördel att kunna flera språk, säger han.

METavisi, bilagan på meänkieli som tidigare följde med Haparandabladet, har ändrat form. Numera läggs alla artiklar ut på nätet via STR-T:s hemsida under vinjetten METavisi. Varje artikel finns på två språk för att inte stänga ute någon läsare.

-För Haparandabladets del innebär förändringen att tidningen fått hitta en annan form för att nå meänkieli-talande personer. Örjan Pekka har valt att producera 0,5-1,5 sida per tidning på meänkieli.

-Det är inte mycket men det tillför ändå ett värde. Men meänkieli är som bekant ett omdebatterat ämne, kanske ännu mer vid gränsen än söderut. Språket kallas på sina håll för ”köksbordsfinska”, berättar Pekka, och anses inte i alla kretsar vara ett språk.

-Det här är en känslomässigt hårt rotad fråga, har jag förstått. Men nu när vi kommit så långt i Tornedalen att vi fått ett eget språk, är inte det en fantastisk marknadsföringsgrej? Vi har två valutor, vi rör oss över gränsen och vi har ett eget språk.

Örjan tycker det är ett problem att språkfrågan på regeringsnivå lyder under Kulturdepartementet. Han tycker Näringslivsdepartementet vore den rätta hemvisten – för här handlar det om pengar.

-Var fjärde invånare i Haparanda har finskt medborgarskap och kan inte svenska så bra. Många Haparandabor klagar över att finnarna inte kan svenska. Men jag tycker det är fantastiskt att de flesta invånarna kan både finska/meänkieli och svenska för de som är flerspråkiga lockar kunder från båda länder. Han ger exempel där språk är viktigare än kultur. Det lokala företaget Polarica opererar över hela gränsen med sina produkter (bär och vilt, bland annat). För företagare söderut i både Finland och Sverige tar marknaden stopp vid gränsen.

-Men Polarica springer åt alla håll uppe i norr. Företagsledningen har berättat att språkkunskapen har varit absolut avgörande för att kunna bedriva handel på Nordkalotten. Företaget omsätter idag runt en miljard kronor. Pekka påpekar att en av anledningarna till att Sverige varit så framgångsrikt efter andra världskriget är just språkkunskaperna.

– Varför skulle då inte meänkieli vara en bro ut i världen för tornedalingar?Barents Center i Haparanda är på tapeten just nu, det är bestämt att det ska byggas en gymnasieskola på gränsen mot Finland.

-Inget är mer naturligt än att skapa ett gymnasium med språkinriktning. Flerspråkigheten är naturlig hos oss och en del i exportframgången, det öppnar för jobb överallt och det rustar ungdomarna för framtiden. Nya gymnasieskolan ska inte bara ha inriktning svenska-finska utan också vara inriktad på kinesiska och ryska, anser Pekka.

Själv var han och Haparandabladet på bettet när Ikea förberedde sin ankomst till gränsstaden.

– Vi byggde annonspaket ihop med tidningar på finska sidan. Helt plötsligt hade vi en upplaga på 150 000 exemplar som vi kunde erbjuda Ikea. Den här konkurrensfördelen hade vi gentemot de stora annonsmakarna runt Stureplan i Stockholm och vi såg till att nyttja den.

Susanne Redebo

Det här är ett stort svek av regeringen

Minoriteterna lyckades inte blidka kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke, (Mp). Beslutet att lägga Luleås ansökan om att bli förvaltningskommun för meänkieli på is står fast.

– Jag är mycket besviken, säger Tore Hjort, ordförande i Svenska tornedalingars riksförbund.

Jag sa åt henne att beslutet om att inte släppa in fler förvaltningskommuner innan man sett över bristerna är detsamma som att stänga av hela trafiken i landet bara för att man ska bygga om en parkeringsficka. Orsaken till varför hon slagit till bromsen är följande.

Måste följa lagen
Det skyndsamt tillkomna samrådsmötet ägde rum i tisdags på departementet efter att Bah Kuhnke aviserat att det inte blir några bidrag till de åtta kommuner som ansökt om att få bli förvaltningsområden för nationella minoritetsspråk under 2016. Detta trots att hon tidigare år uppmuntrat kommuner att söka. Det oväntade beskedet togs emot med bestörtning, inte minst från representanter i Luleå vars kommun förberett sig för det.

– Vi har fått tydliga signaler på att det inte fungerar i vissa kommuner. Att då ansluta fler till ett system som inte fungerar ligger inte för oss, säger Bah Kuhnke direkt efter samrådsmötet.

– Det här sätter stopp för utvidgningen av minoritetsspråk?

– Jag ser det mer som att kommunerna måste följa lagen.

Så vad händer nu?
– Vi ser över den kritik som framkommit och därefter säkerställer vi att kommunerna kan leva upp till kraven. Vi vill inte ansluta dem till ett haltande system.

Men STR-T:s ordförande Tore Hjort är inte optimistisk när det gäller den tid som nu går förlorad.

– En översyn pågår redan nu där Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget är huvudmän. Det kommer dröja minst två år innan de åtta kommuner som sökt om att bli förvaltningsområden kan komma i fråga. Vi tappar tempo i hela verksamheten och folk som jobbar med frågan i olika kommuner tappar lusten.

Allvarliga konsekvenser
Beslutet innebär att Luleå kommun inte kommer att jobba för att få till meänkielitalande personal inom åldringsvården, och att ungdomar i skolan som vill läsa meänkieli hindras i det. Det här får konsekvenser långt fram i tiden. Det ger också signaler till de förvaltningskommuner som är igång att staten inte är att lita på.

– Jag tycker det hade varit renhårigare om regeringen kommit med ett riktigt argument för ändringen, istället för att skylla på oss att vi kritiserat minoritetslagstiftningen för att den inte fungerar.

Tore säger att det sistnämnda är en sanning med modifikation. Kritiken har handlat om att det inte finns styrmedel från regeringens sida som underlättar arbetet ute i kommunerna. Förvaltningskommunerna som redan är igång har däremot fungerat förhållandevis bra, betonar han.

– Jag ser det här som ett stort svek av regeringen och statsrådet.

Förstår besvikelsen
Alice Bah Kuhne påpekar värdet av att säkerställa så de kommuner som ansluts gör det till ett system som är jämlikt och som fungerar.

– Jag förstår att representanter för minoriteterna känner en stor besvikelse och en oerhörd press i och med beslutet. Men börjar vi acceptera brister i de redan utsedda förvaltningskommunerna så underminerar vi hela politiken.

En del av den kritik som riktats mot regeringen har varit att ingen tillsynsmyndighet tillsatts som ser till att minoritetslagen efterföljs, motsvarande Skolverket. Att bryta mot lagen måste bli kännbart i någon form, tycker många.

– Den kritiken måste tas på allvar, det bör också ses över, säger Bah Kuhnke.

Luleås planer för meänkieli skjuts på framtiden

Luleås ansökan om att bli förvaltningsområde för meänkieli läggs på is sedan kulturministern stoppat alla ansökningar inför 2016.
– Det är förödande, säger Lennart Rohdin, som jobbat med minoritetspolitik på regeringsnivå.

Lennart Rohdin, före detta riksdagsledamot, är på krigsstigen efter att kulturminister Alice Bah Kuhnke meddelat att regeringen avvaktar med att godkänna fler kommuner i landet till förvaltningskommuner inför 2016. Hon meddelar att först ska en översyn göras hur minoritetspolitiken fungerar i praktiken. För tornedalingarnas del innebär chockbeskedet som kom i september att Luleå, som står på tur härnäst, troligen får vänta till 2018 innan det kan sluta sig till de övriga förvaltningskommunerna (Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Haparanda och Kalix). En förvaltningskommuns främsta uppgift är att erbjuda sina invånare inom barnomsorg och äldrevård meänkielitalande personal.
Att beslutet dröjer betyder att Luleå inför nästa år inte får förhöjt statsbidrag på 500 000 kronor för att stötta meänkieliutvecklingen i kommunen.
– Luleå kan ju bygga upp sin service ändå men jag har hittills aldrig sett någon som tagit på sig det med tanke på det kärva ekonomiska läget som råder idag, fastslår Lennart Rohdin.
– Fördröjningen är förödande för vi vet att det inte varit någon enkel väg för Luleå att ansöka om att bli förvaltningsområde. Nu tappar de fart igen och allting skjuts framåt i tiden. Saker faller i glömska och personal inom omsorgen byts ut.

Varför vill då regeringen göra en översyn av hur minoritetspolitiken fungerar? Jo, det finns kritik mot att kommunerna inte kan efterleva lagen eftersom det saknas språkkunnig personal inom både äldreomsorg och skola. Det här gäller inte bara meänkielitalande personal utan samma utmaning står sverigefinnarna, romerna, judarna och samerna inför.

Brist på språkkunnig personal har på sina håll lett till att föräldrar som önskat att deras barn ska få tala och lära sig sitt modersmål i skolan ofta får hjälpa till att hitta någon som kan undervisa.
– Men observera att det här problemet finns inte hos de kommuner som redan är förvaltningskommuner utan hos de övriga som inte ingår där, säger Rohdin som själv undersökt hur lagen efterföljts på uppdrag av regeringen.

Lennart tycker också att skolorna utanför de sex förvaltningskommunerna tar lite väl lätt på lagen om invånarnas rätt till sitt modersmål.
– De borde jobba hårdare med att hitta någon som kan det minoritetsspråk som efterfrågas.

Så vad händer nu? Rohdin påpekar att det knepiga är att det blir svårt för regeringen att backa från sitt senaste beslut eftersom det inte lagts in några pengar i budgeten för att sjösätta nya förvaltningskommuner nästa år.
– Jag hoppas ändå att de lyssnar på minoritetsorganisationerna som nu bett om att få träffa kulturministern och prata om det här. Det finns säkert någon teknisk lösning för att komma runt det. Kanske kan pengarna läggas in i tilläggsbudgeten under våren? Det är i alla fall vad jag hoppas på.

Regeringen drar undran mattan för de nationella minoriteterna

Igår framgick det i regeringens budgetproposition att regeringen inte kommer att godkänna ansökningarna från åtta ansökande kommuner som vill bli ett förvaltningsområde. Vi sverigefinska, tornedalska och samiska riksorganisationer reagerar mot detta, då regeringen inte flaggat för detta tidigare även om det varit mycket känt för dem.

Därför skickar vi nu en skrivelse med en begäran om samråd med kulturministern.
Se vidare: Begäran om samråd med kulturministern

Det åtta ansökande kommunerna är Gislaved, Järfälla, Skellefteå, Söderhamn och Örnsköldsvik (alla finska), Luleå (meänkieli) och Sundsvall samt Åsele (samiska). Att inkludera dessa åtta kommuner skulle kosta 6,5 miljoner kr per år.

Vid frågor är ni välkomna att höra av er.
Vera Florica Rajala, ordförande Sverigefinländarnas delegation
073-716 23 42

Tore Hjort, ordförande Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset
070-335 77 88

Ska skapa ett gemensamt organ

Kveeninuoret, Met Nuoret-Tornedalingarnas ungdomsförbund, Norske Kveners Forbund-Ruijan Kveeniliitto, Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset och Kvänlandsförbundet är eniga om att skapa ett gemensamt råd/organ för alla tidigare nämnda organisationer.
-Vi är ett folk, med en gemensam historia, kultur och språk. Vi kommer att arbeta vidare med områden såsom symboler, språk, kultur samt rättighets- och urfolksfrågor.

Läs mer: Pressmeddelande – Ska skapa ett gemensamt organ

Inbjudan seminarium 29-30 augusti

NKF/RK, STR-T og Kvenlandsförbundet inbjuder härmed sina medlemmar till ett internt seminarium 29-30 augusti 2015 i Kiruna.

Plats: Malmfältens Folkhögskola.
Seminariet startar 29 augusti kl. 14:00 och avslutas 30 augusti kl. 15:00.
Medtag egen mat för gemensam grillkväll på lördag kväll. De respektive organisationerna och lokalavdelningarna står för sina egna kostnader. Anmäl ditt deltagande senast 24 augusti till info@str-t.com

Och här hittar du en sammanfattning av prof emeritus Henning Johanssons föredrag Vårt folks historia: Sammanfattning – Vårt folks historia

Kulturstipendiat barn och ungdom 2014

Alva Eriksson Kalla, Elvira Pääjärvi och Ella Rönnbäck i åk 6 samt Adam Alldén, Sanna Pieskä och Tuvalisa Ylitalo i åk 7 i Pajala tilldelas årets stipendium.

I FN:s konvention om barnets rättigheter antagen av FN s generalförsamling den 20 november 1989 är det fastställt i artikel 30 följande: ”Barn som tillhör minoritetsgrupper eller ursprungsbefolkningar har rätt till sitt eget språk, sin kultur och religion”.

Att lära sig språk har stor betydelse för elevens språk- och kunskapsutveckling. Den påverkar elevernas identitetsskapande och deras framtidsutsikter. Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.

Att ha tillgång till ett språk underlättar också språkutveckling och lärande inom olika områden. Flerspråkighet är därför inget funktionshinder utan en resurs som ger individen i fråga omfattande förutsättningar för att möta de utmaningar som globalisering och mångkulturalitet medför.

Större delen av mänskligheten växer upp med flera språk omkring sig, och det har visat sig vara positivt för individernas mentala förmåga och sociala utveckling. Numera anser också ganska många forskare också att ju fler språk en människa lär sig desto lättare har hon att lära sig ännu fler.

Det finns idag mellan 5000 och 6000 språk totalt. Och ett av dessa många språk är Meänkieli som sedan år 2000 är erkänt som ett minoritetsspråk i Sverige. Att lära sig meänkieli är av stort värde för en själv. Men det är också en kulturgärning och en framtidsgärning och inte minst en rättvisegärning eftersom meänkielitalare under allt för lång tid har levt under förtryck.

Att lära sig meänkieli är således en fråga om upprättelse, man får känna sig stolt över sitt språk och sin kultur. Och precis som andra språk är meänkieli ett unikt språk som har sina uttryck och specifika ord. ”Ord-för-ord”-översättningar av till exempel ordstäv fungerar sällan, och i dessutom finns det många ord för särskilda företeelser som inte har någon motsvarighet på andra ställen.

Alva Eriksson Kalla, Elvira Pääjärvi och Ella Rönnbäck i årskurs 6 samt Adam Alldén, Sanna Pieskä och Tuvalisa Ylitalo i årskurs 7 läser meänkieli i skolan. Det är ett modigt val, att välja att läsa ett litet minoritetsspråk, som meänkieli. Det är en kulturgärning som kräver engagemang och slit, något som dessa elever visat att de har.

Foto: Marlén W Edin