Publicerat på

Nytt läromedel i meänkieli ska utvecklas

I slutet av 2018 beviljade Institutet för språk och folkminnen Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset 500 000 kr för att ta fram pedagogiskt material i meänkieli.

Arbetet kommer att genomföras inom ramen för projektet ”Meänkieli-lyftet för högstadiet”. I dagarna påbörjas planeringsarbetet och juni 2020 ska det vara klart.

Projektledare och författare i arbetet är Mervi Erkheikki och Susanne Redebo.

Materialet kommer att kunna användas som fortsättningskurs i meänkieli för elever i högstadiet och huvudmålgrupp är elever som har grundläggande kunskaper i språket. Idag saknas undervisningsmaterial som riktar sig till den här elevgruppen. De hänvisas ofta till läromedel som inte är relevanta för deras åldersgrupp.

-För förbundets del är det värdefullt att det framtas mer läromedel i meänkieli. Vi har i flera års tid påtalat att Skolverket bör få ett långsiktigt och övergripande ansvar att ta fram läromedel då marknaden inte tar sitt ansvar. Frågan är uppmärksammad av en statlig utredning 2017, men regeringen har inte gett något besked, menar förbundets verksamhetsledare Maja Mella.

-Det är ett spännande jobb vi har framför oss. Med tanke på att det finns så lite läromedel i meänkieli för den här årsgruppen är det extra viktigt att få fram material som fortsätter hålla de ungas intresse för språket vid liv, säger Mervi Erkheikki och Susanne Redebo. Vi är peppade till tusen!

Presskontakt:

Mervi Erkheikki, projektledare och författare, 070-281 02 25

Susanne Redebo, projektledare och författare, 070-262 70 11

Maja Mella, verksamhetsledare, 070-582 40 74

Pressbilder:

Kontakta Maja Mella ifall ni har behov av pressbilder maja.mella@str-t.com

Korta fakta om projektledarna:

Mervi Erkheikki jobbar sedan ett antal år som modersmålslärare i meänkieli för elever i åk 1 – 9 samt gymnasiet. Idag är hon anställd vid Sundbybergs kommun som språklärare och hon håller också i distansundervisning i meänkieli för elever i Uppsala och Umeå. Mervi har god insyn i bristen på undervisningsmaterial i minoritetsspråket pga egen erfarenhet men också via den C-uppsats hon skrev 2018 (”Man lär sig inte språket i skolan, man måste lära det överallt: Några meänkielilärares tankar om meänkieli och dess framtid”). Inför uppsatsen intervjuade hon modersmålslärare i meänkieli utifrån deras undervisningssituation. Där kommer det fram konkreta brister i material och lärarnas önskemål för framtiden.

Susanne Redebo är högskoleutbildad journalist och är anställd som redaktör på Eskilstuna-Kuriren. Hon har också frilansfirma där hon bl a skriver artiklar för Metavisi , STR-T:s nättidning. Hon är även redaktör vid lokalavdelningen Tornedalingar i Stockholm med ansvar för medlemsblad/webb/sociala medier.  Susanne har under 2017/2018 utformat material för Bonnier Eduaction i SO-ämnen riktade till elever i åk 6-9. Utöver det har hon läst meänkielis grundkurs på distans vid Umeå universitet 2017 och fortsätter med B-kursen vintern 2018-19.

Om Svenska Tornedalingars Riksförbund:

Svenska Tornedalingars Riksförbund, Tornionlaaksolaiset, är en intresseorganisation i språkliga, kulturella och samhälleliga frågor.  Förbundet är en intresseorganisation för alla som känner samhörighet med meänkieli och det ursprungliga språkområdets kultur och historia. Förbundet som grundades 1981 är religiöst och partipolitiskt obundet. Förbundet är ett språkrör för en ursprunglig inhemsk, språklig och kulturell minoritet och utgör regeringens remissinstans i frågor som rör minoriteten. Målsättningen är att främja och stärka minoritetens identitet samt språkliga och kulturella utveckling och förankring.  www.str-t.com

Publicerat på

Rappare hyllar Tornedalen på Spotify-lista

Låten 953 HPDA är sprungen ur kärleken till Haparanda och kärleken till människan. Sebastians plan är att göra fler låtar med temat Tornedalen. Foto: Privat.

Med en raplåt som hyllar kärleken till Haparanda och livet, tog sig Sebastian Westin-Viippola in på Spotifys ”Release Radar”.

Jag vill att de som är kvar där uppe ska känna stolthet över Haparanda och inte skämmas på någon punkt för sin bakgrund, säger 25-åringen.

953 HPDA har under hösten spridits via nätet över hela Sverige och säkert utanför gränserna också. Sebastian Westin-Viippola, född och uppvuxen i gränsstaden, står bakom låten. Killen har i media berättat mest om sin brutna rygg och sin okuvliga vilja att ta vara på livet. Nu har han tagit ett musikaliskt jättekliv.

Artistnamnet lyder TornedAlien och musikvideon 953 HPDA har strofer på både svenska och meänkieli.

”Vart jag än far

Vet jag exakt vart jag har

Mitt DNA

HPDA 953, ja

Borta bra men hemma bäst

Var är nästa hemmafest

Med den finska kulturen …?”

 

Det är Sebastians första egna låt där han står för allt från grunden.

Den musikaliska hyllningen till sina rötter är inte gjord av någon som vuxit upp med gitarren i sin hand, direkt.

– Nej nej, jag har varit så omusikalisk man kan bli. Det går att träna upp den förmågan.

Sebastian började spela när han var 20!

Texter har han däremot alltid skrivit och det ligger i linje med hans strävan efter att ”utforska vad som finns i min skalle, att koppla ihop tankarna.”

Vill föreläsa om livets möjligheter

Nu förbereder han sig för att efter nyår föreläsa för ungdomar om värdet av att ta vara på livet. Han har själv erfarenheter från hur tungt det kan vara att leva, men också hur viktigt det är att värdesätta det man har. Han vill ge unga hopp och visa att det mesta är möjligt trots motgångar. Hans eget bakslag drabbade honom 2015.

Tillsammans med två kompisar tänkte han utforska buddhismen och träffade under en resa i Indien Dalai Lama. Strax före olyckan hade Sebastian tillbringat tio dagar i tystnad och mediterat.

– Vi var på väg till ett vattenfall i Himalaya där vi tänkt hänga upp våra hängmattor för att sova under natten.

När han föll de där 7-8 meterna nedför ett stup och låg på marken med en förvissning om att han var allvarligt skadad, upplevde han en egendomlig frid.

– Stjärnhimlen jag såg då var så vacker, jag har aldrig tidigare sett något sådant. Och jag överväldigades av ett lugn, en känsla av att ”det ordnar sig”.

Det visade sig att han brutit ryggen och idag är han helt beroende av sin rullstol. Men han låter den inte hindra honom. Tvärtom har han startat Youtubekanalen Loopwhoop där han skildrar livet som rullstolsburen, med glimten i ögat. Och när detta skrivs befinner han sig i USA där han deltar i VM i bob!

Sebastian gillar att resa, det var under en sådan han bröt ryggen. Foto: Privat.

Tryggt att vara tornedaling

Sebastian bor i Borås med sin flickvän och musiken är en av hans största passioner. Den skapar han vid datorn där han lägger på ljud/instrument och bandar sitt eget gitarrspel.

TornedAlien har Sebastian tagit som solo-artistnamn, men han ingår i flera andra konstellationer också, bland annat Klotets tuffingar tillsammans med Jakob Göthager.

– Det hade varit kul om jag haft kärleken till Haparanda och den finska kulturen redan som liten. Idag tycker jag det är viktigt att de unga där uppe känner stolthet, att de har en trygghet i att ha tornedalingen i sig oavsett var i världen de befinner sig.

– Man behöver heller inte söka allting utanför Tornedalen för mycket finns redan där.

Kolla TornedAliens musikvideo 953 HPDA, inspelad i Haparanda: 953 HPDA

Musiker och bobåkare! Sebastian Westin-Viippola är begåvad på många plan. Foto: Privat.

 

Publicerat på

Språkforskare: ”Meänkieli kommer att överleva, det finns ett stort intresse för det”

Tro inte på de pessimistiska rapporterna om meänkielis framtid. Metoden med slumpmässigt utvalda informanter funkar inte på ett minoritetsspråk, menar Leena Huss, forskningsledare vid Uppsala universitet. Foto: Susanne Redebo

Det finns goda chanser att meänkieli överlever. Under de senaste 20 åren har mycket hänt som gett språket en rush. Böcker skrivs på meänkieli, artister plockar upp kulturen, universitetskurser startas och media producerar program med utgångspunkt i språket och kulturen.

Leena Huss, professor i finska och forskningsledare på Uppsala universitet, är optimistisk.

Leena jobbar för de nationella minoritetsspråken med särskilt fokus på meänkieli och finska. Dagligen scannar hon rapporter och information på nätet i ämnet.

Här ger hon sin syn på var meänkielin står idag.

Tro inte på alla rapporter

– Rätt nyligen visade en europeisk rapport att det var illa ställt med meänkieli och kvänska. De hade intervjuat unga som tyckte att meänkieli inte var så viktigt. Men om man slumpmässigt plockar ut människor kan man missa dem som verkligen är engagerade!

– Det finns många exempel på unga vuxna som är mycket intresserade av språket och för att få det att överleva. Det finns helt klart positiva trender inom meänkieli, särskilt om man följer minoritetsmedierna Meänraatio, UR, samiska nyheter, Uutiset … Där kan man höra och se att det händer. Det kanske inte jobbas lokalt överallt utan i vissa kommuner eller i vissa umgängeskretsar, men ändå. Det lokala engagemanget och individer med intressen kan man missa om man slumpmässigt hittar sina informanter.

Byt ut korta projekt till permanenta satsningar

-Astrid Kruukka och jag startade 2003 en språkdusch i förskolan i Pajala; ord, fraser, sånger och ramsor på meänkieli. Här fanns kontakt med föreningar, lekar som föräldrar kunde göra hemma, en massa bra idéer … Alla föräldrar var jätteförtjusta och barnen började använda lite meänkieli hemma. Men det fanns en oro för att det skulle försvinna när de nådde skolåldern, där fanns inte stödet för språket. Projektet tog slut efter två år och vi vet inte var barnen hamnade sedan.

– Jag hoppas att det nu, när regeringen ska satsa på nationella minoriteter, inte bara skapas korta projekt. Eldsjälarna som jobbar i dem orkar inte hur länge som helst.

Lusten måste finnas hos de unga

– Skulle det vara så att inga barn eller ungdomar lär sig språket, då är vi förlorade. Det måste finnas ett intresse hos den yngre generationen och unga måste ges möjlighet att lära sig. Det ska också kännas roligt.

– Kritikerna menar att stora flertalet unga barnfamiljer inte pratar meänkieli hemma även om barnen lär sig i skolan. Det man glömmer då är att det börjar med några stycken som pratar hemma och allteftersom blir det fler.

”Ring en släkting och säg hej på ditt modersmål!” Det finns kognitiva knep för att komma över mentala spärrar.

Pessimister och optimister möts

-Frågar man vissa om meänkielis möjligheter att överleva så säger hen att jättemycket har hänt. Andra tycker tvärtom. ”Det händer alldeles för lite och det som dykt upp kom alldeles för sent, tåget har gått, det borde ha kommit för 20-30 år sedan.”

-Samma polariseringar finns inom finska gruppen och samiska gruppen. En del tycker att det händer för lite och går för långsamt.

-Men om man tänker på vad som hänt efter år 2000, då meänkieli klassades som språk, så har det skett jättemycket! Man måste titta bakåt för att se utvecklingen. Jag tror inte språket försvinner, det finns ett så stort intresse för meänkieli.

Många stadiga satsningar

-Det finns exempel på stadiga satsningar. I Kiruna har en tvåspråkig förskola startats (Lilla Björn med inriktning finska och meänkieli). I Luleå försöker man skapa väsentligt tvåspråkiga förskolor på bl a meänkieli.

-Ett annat exempel är språkaktivisten Daniel Särkijärvi som leker fram språket med barnen, han är fantastisk. Pedagogerna lär sig också via honom hur man kan göra. Umeå universitet har nybörjarkurser i meänkieli och utbildar lärare i språket. Andra lokala initiativ finns också. All forskning visar att det är svårt att lyckas med en revitalisering om det inte är lokalt förankrat hos befolkningen. Kraften och lusten måste komma från människorna själva.

-Flera positiva trender finns inom medier: tidningar, tv, radio och olika intervjuer. Det verkar som att det finns många fler arrangemang kopplade till språket nu. Artister lyfter fram kulturen, författare skriver på eller om språket/kulturen, ungdomsprogram i radio och tv, nya filmer med anknytning till meänkieli …

-Jag tror väldigt mycket på kulturen. Skönlitteratur, film och musik påverkar människan på ett djupare plan och är kopplat till känslor.

Om att inte använda språket trots rättigheter

-Rapporter visar att folk inte använder sina språkliga rättigheter i förhållande till myndigheter. Förklaringarna är många: det kan vara svårt att prata med myndigheter med deras ord och det kan också vara svårt att hitta personal som kan språket. Det är samma sak med finskan och samiskan. Folk är så vana vid att tala svenska med myndigheter, det känns konstigt att efter 10-20 år säga att ”från och med nu pratar jag bara mitt eget språk.” Man vill ju inte vara en bråkmakare.

Om att Stockholm förmodligen blir förvaltningsområde för meänkieli 2019

-Om Stockholm blir förvaltningsområde 2019 är det en STOR grej statusmässigt och även vad gäller tillskott av resurser. Det är STR-T:s förtjänst att det här sker, de har varit väldigt aktiva och lobbat för det.

-Att få status som förvaltningskommun i meänkieli har betytt mycket för andra kommuner som gjort samma resa. Där har språket och kulturen lyfts fram på ett helt annat sätt och blivit mer känt bland folk.

Publicerat på

Mattias bär Meänflaku med sig varje dag

Tornedalsklockan har ett armband som matchar Meänflaku. Foto: Privat

Tornedalsklockan lanserades inför firandet av Tornedalingarnas dag 15 juli. Bakom klockan står Mattias Snäll, uppväxt i Kukkola. I klockan plockar han upp färgerna från Tornedalsflaggan, Meänflaku.

Med Tornedalsklockan kan du bära Meänflaku med stolthet varje dag, menar Mattias. Och visa vem du är.

19-åringen, som sedan fem år bor i Luleå, berättar hur det hela började. Han ville göra en produkt som kändes unik och personlig, med koppling till ett område där han har sitt hjärta.

-Det kändes självklart att utgå från Tornedalen. Det finns inget trevligare ställe att bo på än Kukkola.

2017 startade han firman Mazas med egendesignade klockor till humana priser. Tornedalsklockan har svart urtavla och ett vävt armband i gult blått och vitt, färger som anspelar på solen, himlen och snön. Modellen är unisex och passar alltså lika bra män som kvinnor.

– Stilen är enkel, den är tänkt att passa till olika klädstilar.

Till klockan levereras även ett läderarmband i svart som ägaren kan byta till.

Hur har responsen varit så här långt?

-Många gillar klockan, tycker det är en kul och häftig grej.

Huset finns kvar

Vad betyder hembygden för dig?

– Mycket. Jag är ju uppväxt i Tornedalen och har visserligen flyttat till Luleå men det känns viktigt att åka tillbaka ofta och hälsa på.

Mattias har kusiner i Kukkola och även huset han växte upp i finns kvar. I Haparanda bor hans morföräldrar.

Den nyblivna företagaren förstår meänkieli även om han har svårt för att prata det.

– Men jag kan kommunicera på finska, det är jag bättre på.

Mattias skulle vilja släppa fler produkter med koppling till Tornedalen längre fram, kanske också fler klockmodeller i annan stil. Framtiden får utvisa vad det blir.

Tornedalskockan finns att köpa via hemsidan mazas.se och hos återförsäljarna Systrarna P, Kukkolaforsen, Pesula Lantbruk, Restaurang Utblick och Taavolagården.

Mattias Snäll är 19 år och bor i Luleå men har hjärtat i Haparanda/Kukkola. Foto: Privat

Publicerat på

Pressmeddelande Regional utvecklingsstrategi: Gör om, gör rätt!

Med hänvisning till artikeln Kommunalrådet: ”Ta bort Luleåregionen” (Piteåtidningen och NorrbottensKuriren 20181008) vill Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset delge förbundets åsikter när det gäller förslaget till regional utvecklingsstrategi för Norrbotten 2030.

Förbundet tillstyrker inte strategin i dess nuvarande utformning då den är ett gott exempel på strukturell diskriminering. Hela strategin speglar majoritetssamhällets syn på utveckling och behov inom till exempel utbildning, kompetensförsörjning, hälso- och sjukvård samt arbetsmarknad – trots att en betydande del av länets befolkning talar meänkieli, finska eller samiska.

Det minoritetspolitiska perspektivet saknas helt i den regionala strategin, trots att företrädare för nationella minoriteter deltagit och trots att det i samråd lyfts upp att nationella minoriteter ska vara synliga i den regionala utvecklingsstrategin. 20 år av minoritetspolitik har haft en liten påverkan hittills i länet och flera av de nationella minoritetsspråken är hotade och riskerar att dö ut. Det pågår alltjämt en språkbytesprocess, majoritetsspråket svenska har tagit över och dominerar på i stort sett alla samhällsområden och i de flesta situationer där språken kan användas. Om språken dör ut förlorar Norrbotten en viktig del av regionens identitet och därmed även regionens direkta mångfald.

I nära 20 år har en särskild och samlad politik varit gällande för att stärka de nationella minoriteterna. Tio av länets 14 kommuner ingår i en eller flera av förvaltningsområden för meänkieli, samiska respektive finska. Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk gäller även för Region Norrbottens verksamhet.   

Regionala utvecklingsstrategin har en ytterst snäv tolkning av begreppet mångfald som endast gällande etnicitet. När det gäller mångfald är det viktigt att utgå ifrån de sju diskrimineringsgrunderna; kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

 

Presskontakt:

Kerstin Salomonsson, förbundsordförande, Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

076-777 06 68

Maja Mella, verksamhetsledare, Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

070-582 40 74

 

Bifogad bilaga:

Remissvar Regional utvecklingsstrategi för Norrbotten 2030

 

 

 

 

Publicerat på

Nordkalottbiblioteket kan få nationellt ansvar för meänkieli-litteratur

Nordkalottbiblioteket i Övertorneå kan bli ett nationellt bibliotek med ansvar för litteratur på meänkieli. Foto: Maria Tapani

Blir Nordkalottbiblioteket i Övertorneå ett nationellt bibliotek med ansvar för att ta fram och bevara litteratur på meänkieli? Ett ställe som servar landets övriga bibliotek med böcker på språket och om kulturhistorien? I en ny nationell biblioteksstrategi finns det med som förslag.

Kungliga biblioteket, KB, i Stockholm har fått i uppdrag från regeringen att ta fram förslag till en nationell biblioteksstrategi. Uppdraget innebär att KB ska föreslå långsiktiga mål och strategier för att möta nya behov. Syftet är bland annat att främja demokrati och källkritik.

Erik Fichtelius, tidigare vd för UR (Utbildningsradion), leder arbetet med strategin som ska lämnas över till regeringen i mars 2019. Här finns också delar som rör de nationella minoriteterna.

Fichtelius konstaterar att biblioteken redan idag är så mycket mer än en stor samling böcker och tidskrifter. Men för att hänga med i utvecklingen krävs ökad digitalisering och mer samarbete mellan biblioteken.

Utredaren Erik Fichtelius på KB leder arbetet med den nya nationella biblioteksstrategin. Foto: Privat

Största utmaningen med de förändringar ni föreslår?

– Att göra materialet synligt. Du måste kunna hitta till bibliotekens skatter när du googlar. För att biblioteken ska behålla sin relevans så måste det finnas en ordning för att digitalisera material och göra det sökbart. Och det måste göras som ett nationellt uppdrag, inte lokalt ute på de enskilda biblioteken.

Som en del i utredningen uppmärksammas de nationella minoriteterna. Särskild hänsyn ska tas till nationella minoriteter, står det. Dessa grupper måste involveras, få ansvar och inflytande kring att samla sitt språk och sin kulturhistoria på en plats.

Nordkalottbiblioteket i Övertorneå nämns som en tänkt placering av referensbibliotek för meänkieli? Att det ska tillhandahålla material för övriga bibliotek i landet?

– Ja, men det är bara ett exempel.

Vilket bibliotek som i slutändan får uppdraget är inte klart.

Vi räknar gärna antalet titlar på meänkieli när vi kommer till ett bibliotek och ojar oss över hur få de är?

– Minoritetsspråk har inte så mycket böcker på sitt språk överhuvudtaget, och de som finns kan man inte att ha på alla bibliotek i landet.

Här ger digitaliseringen fantastiska möjligheter, menar Fichtelius. Alla böcker utgivna på meänkieli skulle kunna vara tillgängliga på alla bibliotek, bara de fanns i digital form. Om någon besökare sedan vill ha en speciell bok på papper så finns möjligheten med print-on-demand.

– Men då måste det ske med medverkan från de nationella minoriteterna själva. Det är bara de som vet vilka böcker som finns, vilka skrifter man kan plocka fram.

Bibliotekens uppgift är inte bara att samla referenslitteratur, påpekas det i biblioteksstrategin. Det handlar också om att sprida kunskap om nationella minoriteter.

– Den biten glöms ofta bort. Det kan handla om kulturarvsdokumentation, där olika arkiv och biblioteksmyndigheter samverkar. Hur dokumenterar man en minoritets historia och berättelser?

En annan viktig punkt är att materialet ska vara synligt på biblioteken, finnas samlat och vara sökbart.

Hur bra är biblioteken på att lyfta fram de nationella minoriteterna?

– Jag har ingen uppfattning om det, inte mer än det jag fick med mig från min tid i public service. Där lärde jag mig att det räcker inte med högtidstal utan krävs verkstad.

Med hjälp av digitalisering kan litteratur på meänkieli spridas över hela landet. Foto: Susanne Redebo

Barn och unga lyfts fram som viktiga bitar vad gäller revitalisering av meänkieli?

– En stor del av de böcker som lånas är barnböcker men får barnboksförfattare den ersättning och uppmärksamhet som är befogad? Det går att undersöka lokalt.

– Om språket ska revitaliseras och leva vidare så handlar det om de ungas tillgång. Där är biblioteken en del men biblioteken ensamma klarar inte det.

Det finns bibliotekspersonal som skyller få böcker på liten efterfrågan?

– Det går ju inte att mäta efterfrågan för en liten minoritet på samma sätt som för annat. Tänk om man skulle dra samma slutsats inom public service att ”vi gör inga program på meänkieli för det är så få som tittar.” Vi måste se frågan om nationella minoriteter som en mänsklig rättighetsfråga. Då är inga tittar- eller lånesiffror viktiga.

Publicerat på

Politiska stridigheter i Tornedalen sätts på pränt

Socionomen Lars-Gunnar Winsa ville förstå sig själv, och började gräva i alla konflikter han vuxit upp med i Tärendö. Foto: Privat

Starka stridigheter i Tornedalen lyfts fram av tidigare socionomen Lars-Gunnar Winsa. I en bok på 450 sidor har han valt att lätta på förlåten till konflikter som präglat Tärendö och Pajala kommuner sedan 1930-talet.

Jag befarar att boken kommer att väcka uppståndelse, säger Lars-Gunnar om ”Intill 3:e & 4:e led”. Det finns folk som inte vill att jag ska skriva om detta, utan skäms för sin historia.

Formen han valt är romanens med starka dokumentära inslag.

-Jag har satsat på att förstå Tornedalen och de motsättningar som jag vuxit upp med.

-Folk kommer säkert att leta efter personer som passar in i romanfigurerna, men de finns inte i verkligheten.

Lars-Gunnar är uppväxt i Kainulasjärvi i Pajala kommun. Hans far John var under drygt 30 år politiskt engagerad (1940-70) och periodvis kommunalnämndens ordförande i Tärendö. Han hamnade ofta i starka politiska konflikter.

Minnen och fiktion från Lars-Gunnars barn- och ungdomstid har blandats i romanen som påbörjades redan runt år 2000. Vid den tiden skrev han ner minnen mest för sin egen skull.

-Just då hade jag det rätt jobbigt på arbetet inom socialtjänsten i Stockholms län, och för att kunna förstå andra måste man förstå sig själv.

Titeln ”Intill 3:e & 4:e led” anspelar på att synden straffar människan i tredje och fjärde led. Foto: Privat

Skrivandet om barndomen fungerade som ren terapi men omvandlades senare till en roman där vi kan följa en välbeställd släkt genom historiskt intressanta skeenden. Här tas laestadianismen och korpelarörelsen upp, väckelser som växte sig starka parallellt med två andra krafter: nazismen och kommunismen. Flera extrema rörelser kämpade under 30-talet om själarna vid gränsen. Till det kom arvstvister och politiska falanger i byarna.

-Jag presenterar inga sanningar eller letar efter syndabockar. Jag försöker bara förstå min egen bakgrund, både på pappas och mammas sida.

Lars- Gunnars skildring rör sig i en politisk miljö. Han har dammat av arkiverade protokoll från kommunfullmäktigemöten i Tärendö (som i boken kallas Älvarnas kommun) där han hittat många strider.

På flera plan ärvde han sin fars motsättningar. Han ger ett par exempel. Under 50-talets första år erbjöd landstinget att bygga en treläkarstation I Tärendö.

-Det startade en oenighet mellan två bostadsområden eftersom invånarna förstod att centrum i kommunen skulle utvecklas där treläkarstationen hamnade. Och med de fördelar detta skulle ge det bostadsområdet. Eftersom fullmäktige inte kunde erbjuda markanvisning för läkarstationen ledsnade landstinget och vände sig till Pajala kommun istället.

-Där ser man vilka följder det kan få att inte hålla sams. Kanske var det ett avgörande steg för att Pajala sedan blev centralort i Tornedalen?

Bråk blev det också kring nya Centralskolan som efter långa stridigheter hamnade i Tärendö. De statliga myndigheterna krävde att Tärendö skulle bygga en modern högstadieskola och byns två största bostadsområden ville bägge bli centrum. Så startade de svart-vita schismerna.

Föräldrar delades in i svarta och vita eftersom politikerna inte lyckades hantera situationen.

-En mycket olycklig politisk stiltje tudelade än en gång kommunens medborgare.

Efter många års politiska stridigheter hamnade högstadieskolan där den står idag, i Tärendö. Författaren själv växte upp med vetskapen om att han var en vit ledares son i en skola där rektorn var svart.

Kainulasjärvi-skylten i Pajala signalerar Lars-Gunnar Winsas andra hem. I boken beskrivs kvinnornas liv parallellt med de manliga stridande politikerna. Foto: Privat

Varför kändes boken så viktig att skriva?

-Jag ville glänta på en dörr där det fanns så mycket motsättningar. Om man vågar titta på det man varit med om kan man bli mer harmonisk och ha en ökad tolerans mot andra människor.

-Det har varit väldigt frigörande för mig att skriva. Hoppas att läsarna känner samma sak för den är skuldfri. Jag pekar inte ut några syndabockar.

Vad tror du att din pappa hade tyckt om den?

-Jag hoppas att han skulle ha klarat av att vara stolt över mig.

Titeln ”Intill 3:e & 4:e led” är tagen från Moseböckerna och anspelar på att synden straffar människan i tredje och fjärde led.

Planen är att romanen på 450 sidor kommer ut kring årsskiftet 2018/19 på Langes förlag. En förhoppning finns också hos författaren att på sikt få den översatt till meänkieli.

Fotnot: Lars-Gunnar Winsa är utbildad socionom och har i många år haft arbetsledande befattningar inom Stockholms stads socialtjänst. Han har blivit prisad för sina insatser för marginaliserade människor, bland för sitt engagemang i romernas situation. 2014 fick han fackförbundet Visions MR-pris för arbetet för integration och mot diskriminering. I dag är Lars-Gunnar pensionär och bor i Nynäshamn.

Publicerat på

Samarbetsläger tema ”Ett språk, en kultur, ett folk”

Svenska kväner/lantalaiset med meänkieli som minoritetsspråk anordnar tillsammans med norska kväner för första gången ett samarbetsläger i Kiruna den 2–5 augusti 2018. Temat är «Ett språk, en kultur, ett folk» enligt nedan program. Syftet är att bli väl förtrogen med varandras kulturer och vardag, samt att arbeta vidare med att bevara och utveckla vår identitet, kultur och språk i både Sverige och Norge.

Program «Ett språk, en kultur, ett folk» Kiruna den 2-5 augusti 2018

Varmt välkommen att delta!

För frågor eller funderingar, kontakta:

Göran Johansson

Tel 070-205 40 00

Publicerat på

Pressinbjudan Tornedalingar och meänkieli medverkar i Almedalen

På söndag startar årets Almedalen. Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset medverkar och är delarrangör i två programpunkter.

Tisdag 3 juli kl 16.00-17.00 Mycket mer meänkieli, Norrbottensarenan (Cramérgatan 8, trädgården)

Språket meänkieli är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk. Det finns ingen institution om meänkielikulturen någonstans i världen. Vad skulle den innehålla? Hur skulle den utformas? Vad har en kulturinstitution för betydelse för en minoritetskultur? Läs mer på Almedalens webbplats http://program.almedalsveckan.info/event/user-view/53320

Arrangemanget genomförs i samverkan med Met Nuoret och Region Norrbotten.

Onsdag 4 juli kl 11.15-12.00 Statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande – en för många okänd del av svensk historia, S:ta Maria domkyrka, Västra Kyrkogatan 2

Varför är det viktigt att prata om statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande under 1800- och 1900-talen? Varför ska vi gräva i det som redan skett? Kan skam ärvas? Om allas rätt till sitt kulturella arv. Läs mer på Almedalens webbplats http://program.almedalsveckan.info/event/user-view/51865?redir=%2fevent%2fmine

Arrangemanget genomförs i samverkan med Met Nuoret och Svenska kyrkan.

 

Press inbjudes att delta.

 

Presskontakt:

Maja Mella, verksamhetsledare, Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiseet

Tel: 070-582 40 74

Publicerat på

Tornedaling en av världens bästa på dataspel

Emily har blivit utsedd som generaldirektör för svenska landslaget till 2018 års Overwatch World Cup.

Emily Krumlinde utsågs 2014 till Sveriges bästa kvinnliga Starcraftspelare. Idag är 27-åringen en av få professionella dataspelare i världen. Hennes rötter finns i Kiruna-Lainio där mammas släkt bor.

-Jag har hittat min lilla låda där jag passar, säger Emily apropå sina framgångar.

Emilys mamma, Anna Elenius, är kusin med operasångerskan Carina Henriksson från Kiruna/Lainio.

-Jag har själv spenderat majoriteten av min barndom i Lainiotrakten.

Sedan 2015 bor hon i Manchester, England. Emily tycker att landet är perfekt för där finns en mer seriös syn på yrket än på många andra håll i världen. Dessutom är det lätt att åka till olika events om man utgår från England.

 

Emily är i världens toppskikt som SC2-spelare.

 

Sedan fyra år livnär hon sig på att livestreama för publik på nätet. Att vara professionell spelare är ovanligt och att hon är tjej är ännu mer sällsynt.

-När jag började spela hemma i Västervik hade jag inte en tanke på att jag skulle jobba med det här.

Men bit för bit har hon erövrat den digitala världen genom olika turneringar. 2014 tog hon sig hela vägen till VM i E-sport i Azerbajdzjan. I samband med det blev hon utsedd till Sveriges bästa kvinnliga Starcraftspelare. Hon kom på tredjeplats i VM.

-SC2 är som en blandning av schack, poker och piano samtidigt. Du måste vara väldigt snabb i fingrarna samtidigt som du måste tänka strategiskt baserat på begränsad information.

Sedan en tid har hon slutat tävla till förmån för live-streaming på twitch där hon har namnet QueenE. Twitch är en videostreamingtjänst där tittare kommunicerar direkt med Emily i ett community. QueenE har idag 91 000 följare!

 

Madeleine ”MaddeLisk” Leander bärs av Emily efter en tuff match i Starcraft.

 

Ingen semester på sex år

Emily har med tiden gått över från SC2 till Overwatch där hon spelar i lag med tjejer över hela världen. Hon försörjer sig på prenumeranter, reklam och sponsorer. Men även på tittare som ger henne ”dricks” om de tycker att en video är bra.

-Jag spelar mellan sex och nio timmar per dag. Utöver det är det mycket administrationsarbete så jag jobbar runt 16 timmar varje dag.

Emily stortrivs med sitt jobb, enda problemet är att det pågår dygnet runt.

-Mitt jobb slutar aldrig utan när jag inte orkar mer går jag och lägger mig. Jag har inte haft semester på sex år.

Stressande är det förstås att veta att så fort hon är borta från sändningar förlorar hon pengar på uteblivna prenumeranter (subscribers).

Emily har gjort sig ett namn i datavärlden också genom att hon uppmuntrar tjejers spel.

-Det har blivit en hjärtefråga för mig. Jag deltar ofta i panelsamtal och events för att främja tjejers spel. Orsaken: det är mycket rasism, homofobi och en dålig kvinnosyn inom sporten.

 

Spelkonsollen har Emily låtit tatuera in på underarmen.

 

Sexistiska kommentarer

-Vi tjejer får ta emot mycket elakheter när vi spelar, mer än vad killar får. Därför slutar många unga tjejer spela trots att de är jätteduktiga. För hur roligt är det att hoppa in i ett spel och höra folk skrika HORA till dig gång på gång?

Emily vill uppmuntra tjejer att hitta communities där de hittar andra av samma kön att spela mot. Hon är själv utsatt. En gång undvek hon att åka på ett event på grund av sexuella hot från en man som retat upp sig på hennes försök att ta plats i en av världens manligaste industrier.

Vilka egenskaper gör dig så duktig?

-En del beror framgångarna på att jag har aspergers syndrom, jag har en förmåga att fokusera på en sak väldigt länge. Och så lägger jag ner väldigt mycket tid på att träna.

-Sedan gäller det att se vad man kan förbättra. Många spelare har svårt att se sina egna misstag och skyller gärna på andra.

Du har vistats många somrar i Lainio. Saknar du något därifrån?

-Ja, jättemycket. Eftersom jag lätt blir överlastad av ljus och ljud i mitt jobb tycker jag om att komma ut i Lainios natur och uppleva tystnaden. Och så saknar jag min familj där uppe, jag har en stor tight familj med flera kusiner. Och jag älskar snö.

 

Susanne Redebo

Fotnot 1:  Emily har blivit utsedd som generaldirektör för svenska landslaget till årets Overwatch World Cup.

Fotnot 2: Se Emily spela på www.twitch.tv/QueenE.