Politiska stridigheter i Tornedalen sätts på pränt

Socionomen Lars-Gunnar Winsa ville förstå sig själv, och började gräva i alla konflikter han vuxit upp med i Tärendö. Foto: Privat

Starka stridigheter i Tornedalen lyfts fram av tidigare socionomen Lars-Gunnar Winsa. I en bok på 450 sidor har han valt att lätta på förlåten till konflikter som präglat Tärendö och Pajala kommuner sedan 1930-talet.

Jag befarar att boken kommer att väcka uppståndelse, säger Lars-Gunnar om ”Intill 3:e & 4:e led”. Det finns folk som inte vill att jag ska skriva om detta, utan skäms för sin historia.

Formen han valt är romanens med starka dokumentära inslag.

-Jag har satsat på att förstå Tornedalen och de motsättningar som jag vuxit upp med.

-Folk kommer säkert att leta efter personer som passar in i romanfigurerna, men de finns inte i verkligheten.

Lars-Gunnar är uppväxt i Kainulasjärvi i Pajala kommun. Hans far John var under drygt 30 år politiskt engagerad (1940-70) och periodvis kommunalnämndens ordförande i Tärendö. Han hamnade ofta i starka politiska konflikter.

Minnen och fiktion från Lars-Gunnars barn- och ungdomstid har blandats i romanen som påbörjades redan runt år 2000. Vid den tiden skrev han ner minnen mest för sin egen skull.

-Just då hade jag det rätt jobbigt på arbetet inom socialtjänsten i Stockholms län, och för att kunna förstå andra måste man förstå sig själv.

Titeln ”Intill 3:e & 4:e led” anspelar på att synden straffar människan i tredje och fjärde led. Foto: Privat

Skrivandet om barndomen fungerade som ren terapi men omvandlades senare till en roman där vi kan följa en välbeställd släkt genom historiskt intressanta skeenden. Här tas laestadianismen och korpelarörelsen upp, väckelser som växte sig starka parallellt med två andra krafter: nazismen och kommunismen. Flera extrema rörelser kämpade under 30-talet om själarna vid gränsen. Till det kom arvstvister och politiska falanger i byarna.

-Jag presenterar inga sanningar eller letar efter syndabockar. Jag försöker bara förstå min egen bakgrund, både på pappas och mammas sida.

Lars- Gunnars skildring rör sig i en politisk miljö. Han har dammat av arkiverade protokoll från kommunfullmäktigemöten i Tärendö (som i boken kallas Älvarnas kommun) där han hittat många strider.

På flera plan ärvde han sin fars motsättningar. Han ger ett par exempel. Under 50-talets första år erbjöd landstinget att bygga en treläkarstation I Tärendö.

-Det startade en oenighet mellan två bostadsområden eftersom invånarna förstod att centrum i kommunen skulle utvecklas där treläkarstationen hamnade. Och med de fördelar detta skulle ge det bostadsområdet. Eftersom fullmäktige inte kunde erbjuda markanvisning för läkarstationen ledsnade landstinget och vände sig till Pajala kommun istället.

-Där ser man vilka följder det kan få att inte hålla sams. Kanske var det ett avgörande steg för att Pajala sedan blev centralort i Tornedalen?

Bråk blev det också kring nya Centralskolan som efter långa stridigheter hamnade i Tärendö. De statliga myndigheterna krävde att Tärendö skulle bygga en modern högstadieskola och byns två största bostadsområden ville bägge bli centrum. Så startade de svart-vita schismerna.

Föräldrar delades in i svarta och vita eftersom politikerna inte lyckades hantera situationen.

-En mycket olycklig politisk stiltje tudelade än en gång kommunens medborgare.

Efter många års politiska stridigheter hamnade högstadieskolan där den står idag, i Tärendö. Författaren själv växte upp med vetskapen om att han var en vit ledares son i en skola där rektorn var svart.

Kainulasjärvi-skylten i Pajala signalerar Lars-Gunnar Winsas andra hem. I boken beskrivs kvinnornas liv parallellt med de manliga stridande politikerna. Foto: Privat

Varför kändes boken så viktig att skriva?

-Jag ville glänta på en dörr där det fanns så mycket motsättningar. Om man vågar titta på det man varit med om kan man bli mer harmonisk och ha en ökad tolerans mot andra människor.

-Det har varit väldigt frigörande för mig att skriva. Hoppas att läsarna känner samma sak för den är skuldfri. Jag pekar inte ut några syndabockar.

Vad tror du att din pappa hade tyckt om den?

-Jag hoppas att han skulle ha klarat av att vara stolt över mig.

Titeln ”Intill 3:e & 4:e led” är tagen från Moseböckerna och anspelar på att synden straffar människan i tredje och fjärde led.

Planen är att romanen på 450 sidor kommer ut kring årsskiftet 2018/19 på Langes förlag. En förhoppning finns också hos författaren att på sikt få den översatt till meänkieli.

Fotnot: Lars-Gunnar Winsa är utbildad socionom och har i många år haft arbetsledande befattningar inom Stockholms stads socialtjänst. Han har blivit prisad för sina insatser för marginaliserade människor, bland för sitt engagemang i romernas situation. 2014 fick han fackförbundet Visions MR-pris för arbetet för integration och mot diskriminering. I dag är Lars-Gunnar pensionär och bor i Nynäshamn.

Samarbetsläger tema ”Ett språk, en kultur, ett folk”

Svenska kväner/lantalaiset med meänkieli som minoritetsspråk anordnar tillsammans med norska kväner för första gången ett samarbetsläger i Kiruna den 2–5 augusti 2018. Temat är «Ett språk, en kultur, ett folk» enligt nedan program. Syftet är att bli väl förtrogen med varandras kulturer och vardag, samt att arbeta vidare med att bevara och utveckla vår identitet, kultur och språk i både Sverige och Norge.

Program «Ett språk, en kultur, ett folk» Kiruna den 2-5 augusti 2018

Varmt välkommen att delta!

För frågor eller funderingar, kontakta:

Göran Johansson

Tel 070-205 40 00

Pressinbjudan Tornedalingar och meänkieli medverkar i Almedalen

På söndag startar årets Almedalen. Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset medverkar och är delarrangör i två programpunkter.

Tisdag 3 juli kl 16.00-17.00 Mycket mer meänkieli, Norrbottensarenan (Cramérgatan 8, trädgården)

Språket meänkieli är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk. Det finns ingen institution om meänkielikulturen någonstans i världen. Vad skulle den innehålla? Hur skulle den utformas? Vad har en kulturinstitution för betydelse för en minoritetskultur? Läs mer på Almedalens webbplats http://program.almedalsveckan.info/event/user-view/53320

Arrangemanget genomförs i samverkan med Met Nuoret och Region Norrbotten.

Onsdag 4 juli kl 11.15-12.00 Statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande – en för många okänd del av svensk historia, S:ta Maria domkyrka, Västra Kyrkogatan 2

Varför är det viktigt att prata om statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande under 1800- och 1900-talen? Varför ska vi gräva i det som redan skett? Kan skam ärvas? Om allas rätt till sitt kulturella arv. Läs mer på Almedalens webbplats http://program.almedalsveckan.info/event/user-view/51865?redir=%2fevent%2fmine

Arrangemanget genomförs i samverkan med Met Nuoret och Svenska kyrkan.

 

Press inbjudes att delta.

 

Presskontakt:

Maja Mella, verksamhetsledare, Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiseet

Tel: 070-582 40 74

Tornedaling en av världens bästa på dataspel

Emily har blivit utsedd som generaldirektör för svenska landslaget till 2018 års Overwatch World Cup.

Emily Krumlinde utsågs 2014 till Sveriges bästa kvinnliga Starcraftspelare. Idag är 27-åringen en av få professionella dataspelare i världen. Hennes rötter finns i Kiruna-Lainio där mammas släkt bor.

-Jag har hittat min lilla låda där jag passar, säger Emily apropå sina framgångar.

Emilys mamma, Anna Elenius, är kusin med operasångerskan Carina Henriksson från Kiruna/Lainio.

-Jag har själv spenderat majoriteten av min barndom i Lainiotrakten.

Sedan 2015 bor hon i Manchester, England. Emily tycker att landet är perfekt för där finns en mer seriös syn på yrket än på många andra håll i världen. Dessutom är det lätt att åka till olika events om man utgår från England.

 

Emily är i världens toppskikt som SC2-spelare.

 

Sedan fyra år livnär hon sig på att livestreama för publik på nätet. Att vara professionell spelare är ovanligt och att hon är tjej är ännu mer sällsynt.

-När jag började spela hemma i Västervik hade jag inte en tanke på att jag skulle jobba med det här.

Men bit för bit har hon erövrat den digitala världen genom olika turneringar. 2014 tog hon sig hela vägen till VM i E-sport i Azerbajdzjan. I samband med det blev hon utsedd till Sveriges bästa kvinnliga Starcraftspelare. Hon kom på tredjeplats i VM.

-SC2 är som en blandning av schack, poker och piano samtidigt. Du måste vara väldigt snabb i fingrarna samtidigt som du måste tänka strategiskt baserat på begränsad information.

Sedan en tid har hon slutat tävla till förmån för live-streaming på twitch där hon har namnet QueenE. Twitch är en videostreamingtjänst där tittare kommunicerar direkt med Emily i ett community. QueenE har idag 91 000 följare!

 

Madeleine ”MaddeLisk” Leander bärs av Emily efter en tuff match i Starcraft.

 

Ingen semester på sex år

Emily har med tiden gått över från SC2 till Overwatch där hon spelar i lag med tjejer över hela världen. Hon försörjer sig på prenumeranter, reklam och sponsorer. Men även på tittare som ger henne ”dricks” om de tycker att en video är bra.

-Jag spelar mellan sex och nio timmar per dag. Utöver det är det mycket administrationsarbete så jag jobbar runt 16 timmar varje dag.

Emily stortrivs med sitt jobb, enda problemet är att det pågår dygnet runt.

-Mitt jobb slutar aldrig utan när jag inte orkar mer går jag och lägger mig. Jag har inte haft semester på sex år.

Stressande är det förstås att veta att så fort hon är borta från sändningar förlorar hon pengar på uteblivna prenumeranter (subscribers).

Emily har gjort sig ett namn i datavärlden också genom att hon uppmuntrar tjejers spel.

-Det har blivit en hjärtefråga för mig. Jag deltar ofta i panelsamtal och events för att främja tjejers spel. Orsaken: det är mycket rasism, homofobi och en dålig kvinnosyn inom sporten.

 

Spelkonsollen har Emily låtit tatuera in på underarmen.

 

Sexistiska kommentarer

-Vi tjejer får ta emot mycket elakheter när vi spelar, mer än vad killar får. Därför slutar många unga tjejer spela trots att de är jätteduktiga. För hur roligt är det att hoppa in i ett spel och höra folk skrika HORA till dig gång på gång?

Emily vill uppmuntra tjejer att hitta communities där de hittar andra av samma kön att spela mot. Hon är själv utsatt. En gång undvek hon att åka på ett event på grund av sexuella hot från en man som retat upp sig på hennes försök att ta plats i en av världens manligaste industrier.

Vilka egenskaper gör dig så duktig?

-En del beror framgångarna på att jag har aspergers syndrom, jag har en förmåga att fokusera på en sak väldigt länge. Och så lägger jag ner väldigt mycket tid på att träna.

-Sedan gäller det att se vad man kan förbättra. Många spelare har svårt att se sina egna misstag och skyller gärna på andra.

Du har vistats många somrar i Lainio. Saknar du något därifrån?

-Ja, jättemycket. Eftersom jag lätt blir överlastad av ljus och ljud i mitt jobb tycker jag om att komma ut i Lainios natur och uppleva tystnaden. Och så saknar jag min familj där uppe, jag har en stor tight familj med flera kusiner. Och jag älskar snö.

 

Susanne Redebo

Fotnot 1:  Emily har blivit utsedd som generaldirektör för svenska landslaget till årets Overwatch World Cup.

Fotnot 2: Se Emily spela på www.twitch.tv/QueenE.

Kulturstipendium barn och ungdom 2017

Gun Olofsson, styrelseledamot, tillsammans med Julia Niemi och Klara Pasma. Foto: Hasse Stenudd, Haparandabladet.

Julia Niemi och Klara Pasma tilldelas kulturstipendiet barn och ungdom för sina kompetenta insatser på Tornedalsteaterns scen. De har medverkat i ett flertal publika teaterproduktioner och 2017 framförde de pjäsen KONTROLLI! för Tornedalsteaterns räkning. Ett humoristiskt drama för ungdomar och vuxen publik, skriven uteslutande på originalspråket meänkieli. Trots att Julia och Klara inte talar meänkieli till vardags, men är uppvuxna med meänkieli och finska i sina närmiljöer och läser språken i skolan, så framförde de den 40 minuter långa dialogen helt på meänkieli. Pjäsen spelades 17 gånger under turnéåret 2017, både som skol- och allmänföreställningar i Norrbotten. Drygt 800 publik, varav majoriteten var högstadieungdomar, fick därmed ta del av en pjäs framförd på meänkieli av Julia, Klara och Anton Hennix-Raukola.

Julia och Klara är unga förebilder inom scenkonst på meänkieli.

Modersmålslärare i meänkieli arbetar i motvind

Modersmålsläraren Mervi pratar alltid meänkieli med sonen Aron, 5 år.

 

Brist på undervisningsmaterial, för få lärarledda timmar och föräldrar som inte pratar meänkieli hemma. Modersmålslärarna i meänkieli jobbar i motvind, visar en uppsats som Mervi Erkheikki står bakom.

Det behövs framförallt lagändring om fler undervisningstimmar inlagda i ordinarie scheman för att språket ska räddas, tror Mervi Erkheikki, modersmålslärare i meänkieli och finska.

Mervi, som bor i Salem, blev klar med sin kandidatuppsats ”Man lär sig inte språket i skolan, man måste lära det överallt” i vintras då hon var knuten till Umeå universitet. I uppsatsen har hon intervjuat fyra lärare som undervisar i meänkieli. Två av dem finns i förvaltningskommuner och två jobbar i icke förvaltningskommuner.

– Jag ville se om det fanns någon skillnad mellan dem; hur meänkieli betraktades i respektive kommun. Man tror ju att stödet kring språket är större i förvaltningskommuner.

Mervi förvånades över resultatet.

-Jag fann att man inte tar mer hänsyn till minoritetsspråket i förvaltningskommunerna. Det verkar snarare vara så att meänkielilärarna i de här kommunerna arbetar i motvind. Det var överraskande att upptäcka det.

Uppmanas offra sina lektioner

De två lärare det handlar om ger flera exempel på hur de behandlas både av ledning och personal. De riskerar att få sämre lokaler för sina timmar och utsätts också för påtryckningar från kollegor att ”offra” sina lektioner för andra ”viktigare” ämnen. En av de intervjuade hade till och med hört en kommunal chef säga att meänkieli inte är ett språk.

Gemensamt för alla lärarna är att de riktar kritik mot att det saknas undervisningsmaterial. Det mesta måste de arbeta fram själva på sin fritid. Det för med sig att elever blir försökskaniner på material som läraren inte vet funkar i praktiken.

-Det blir lite ”learning by doing” med mycket lösa papper. Det är heller inte optimalt med en enda lärobok till alla årskurser i grundskolan – som det är nu. Boken Mervi syftar på, Meänkieli, passar till exempel inte dem som är helt nya på språket. Dessutom saknas idag läromedel för elever på gymnasienivå.

 

Mervi Erkheikki flyttade nyligen till Salem i Stockholm från Umeå. Hennes kunskaper i finska och meänkieli är eftertraktade söderut.

 

Minst tre timmar behövs

De intervjuade är överens om att en undervisningstimme i veckan är alldeles för lite. Det måste till minst tre timmar för att ge resultat. Speciellt om eleverna inte pratar språket hemma.

-Visst lär man sig något på en timme men som lärare får man börja om nästa gång man ses och repetera. Har du bara en timme i veckan och inte får hjälp hemifrån är det nästan omöjligt att lära sig ett nytt språk. Oavsett hur duktig pedagog du har.

Största hotet mot språket?

-Tidigare skulle jag säga attityder, men det håller på att förändras. Nu finns en större lust kring meänkieli, något elever och vuxna vill lära sig och många tycker att det är ett coolt språk. Istället är problemen idag kopplade till lagstiftningen, anser Mervi.

-Det räcker inte med att vi kämpar själva utan vi måste få stöd uppifrån och då måste det till lagändringar.

-Om vi får igenom lagförslaget som ligger att minoritetsspråk ska ingå i skolornas ordinarie scheman, är det ett stort steg i rätt riktning. Idag förläggs många modersmålstimmar utanför ordinarie skoltid och då tävlar meänkieli med barnens fritidsaktiviteter.

Statens bidrag försvinner

Mervi tycker också att det är på sin plats att undersöka vart minoritetspengarna som kommunerna får från staten tar vägen. Hon har flera exempel på kommuner som slussat bidragen till helt andra områden i organisationen, bara för att ingen bevakat frågan.

En annan viktig synpunkt som kom fram i uppsatsen var föräldrarnas betydelse.

-De måste ta sitt ansvar och prata meänkieli med sina barn. Flera lärare berättar att språket hemma hos deras elever nästan alltid är svenska, trots att föräldrarna kan meänkieli. Överraskande nog verkar föräldrarna i icke förvaltningskommuner mer engagerade i sina barns språkkunskaper än de som bor i förvaltningskommunerna där språket talas och hörs överallt.

 

Minoriteter skriver till Europarådet och statsministern

Det har gått en mandatperiod med nuvarande regering. Statsministerns regeringsförklaring 2014 och ansvarigt statsråds uttalanden om höga ambitioner har skapat en förväntan om förändring. Tyvärr konstateras det idag att regeringen inte levererat några större resultat.

Regeringen har valt en hög svansföring i områden som rör mänskliga rättigheter och barns rättigheter, trots det kränks de nationella minoriteternas rättigheter i Sverige varje dag. 18 år efter ratifikationen av Europarådets konventioner så klarar inte Sverige av åtaganden i Europarådets två minoritetskonventioner. Därför tvingas nu sex nationella minoritetsorganisationer vända sig till Europarådet.

-Vi är djupt oroade över utvecklingen av den nationella minoritetspolitiken och att regeringen inte klarar av att hantera utbildningsfrågan, säger Kerstin Salomonsson ordförande i Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset och Ella Turta, ordförande i Sverigefinska ungdomsförbundet.

 

Viktigaste invändningarna i korthet:

-Kommuner kan ostraffat bryta mot lagen och som enskild individ kan du inte göra något, för det saknas sanktioner.

-Anslag till nationell minoritetspolitik har ökat med 26 mkr i förhållande till löftet om 40 mkr (Miljöpartiets löfte).

-Regeringen ignorerar att uppföljningsmyndigheten brister och att kommuner behöver stöd i implementeringen av lagen. Sverige saknar fortfarande tillsyn och sanktioner.

-Vi kräver en ny uppföljningsmyndighet.

-Inga förbättringsåtgärder är föreslagna när det gäller revitalisering av finska och meänkieli.  Inga språkcenter med andra ord.

-Stödet till minoritetsorganisationer har stått still sedan 2010, vilket hämmar möjligheten att påverka och utveckla.

-Nationella minoritetsbarns rätt till sitt språk i förskola och skola brister fortfarande efter 18 år, minst en hel generation av barn har inte kunnat uppnå högre läs- och skrivkunnighet i sitt minoritetsspråk.

 

Presskontakt:

Kerstin Salomonsson, ordförande, Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

076-777 06 68

Ella Turta, ordförande, Sverigefinska Ungdomsförbundet

070-620 21 46

Bifogad bilaga:

Still No Effective Measures for Implementation of Minority Rights in Sweden

Till statsminister Stefan Löfvén 180523

 

 

Camilla bygger sin egen utbildning i finska och meänkieli

-Jag får ofta visa på skillnader mellan finskan och meänkieli för mina elever, säger språkläraren Camilla Mattila. (Foto: Privat)

 

Camilla Mattila är trespråkig. Svenska, finska och meänkieli är 27-åringens vardagsspråk. Nu utbildar hon sig till lärare i finska och meänkieli och har redan fått uppdrag på skolorna i Övertorneå. Behovet av lärare i minoritetsspråk är nämligen stort.

Det finns ingen renodlad utbildning för lärare i både finska och meänkieli. Så vad Camilla gör är att skapa ett eget spår där hon får behörighet i att undervisa i minoritetsspråken. Hon läser sedan ett par år både finska och meänkieli som fristående kurser vid Umeå universitet.

-I modersmål räcker det om du har ämneskunskaper för att få lära ut. Men tanken är att jag ska bli behörig språklärare. Camilla är uppväxt i Korva norr om Övertorneå.

I Övertorneå finns ett stort sug efter Camillas kunskaper, därför har hon redan uppdrag i grund- och gymnasieskolorna. Just nu har hon 23 elever i finska och på distans undervisar hon två elever i meänkieli. De bor i Uppsala.

-Min pappa Roger har alltid pratat svenska hemma och mamma kommer från Finland. Mina släktingar på pappas sida har pratat meänkieli så jag har vuxit upp med tre språk.

Hon har länge haft en idé om att bli lärare, först var det matte hon var inne på. Men som ämneslärare måste man välja två ämnen och finska fanns inte som kombinationsval.

Läste finska som hobby

-Då började jag läsa finska som en hobby. Sedan kom jag på att jag skulle kunna bli lärare i finska i alla fall, på mitt eget sätt.

När språkstudierna är i hamn tänker hon läsa pedagogikdelen. Hon räknar med att vara klar om drygt tre år.

Varför just meänkieli?

-Det är ju ett av mina modersmål, att prata och läsa kommer automatiskt för mig. Jag vill också bidra för att bevara det för nästa generation.

Camilla tycker det är viktigt att också fördjupa sig i grammatik och stavning.

-Jag visste faktiskt inte att det fanns behov av lärare i minoritetsspråk här uppe, det fick jag reda på när jag pratade med skolchefen som undrade om jag inte ville börja på en gång. Nu känns det ännu viktigare och roligare att läsa språken.

Får förklara skillnader

Vad är utmaningen med att hoppa mellan finska och meänkieli?

-Jag får ofta visa på skillnader för mina elever. Många tror att de kan finska eftersom de har föräldrar eller morföräldrar som kommer från Finland. Men i själva verket är det meänkieli de pratar. Då får jag tala om att just det uttrycket är meänkieli eller talspråk i finska. För mig är meänkieli det mest naturliga, den finns inom mig. Finskan får jag fundera lite mer på.

Camilla har hunnit bo några år i Luleå och har upptäckt att det finns mycket som är bra i gamla hembyn, därför återvände hon till Övertorneå.

-Jag känner att jag inte är färdig med Övertorneå.

Hon är politiskt engagerad och sitter med i barn- och utbildningsnämnden. Som om inte det räcker så gör hon också inhopp i hemtjänsten och har uppdrag inom Kommunal.

-Jag gillar att ha mycket att göra.

”Då var jag som en fånge.” Statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande under 1800- och 1900-talet

Idag 9 april 2018 överlämnade Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset, STR-T, och Met Nuoret förstudien ”Då var jag som en fånge.” Statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande under 1800- och 1900-talet till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.

STR-T och Met Nuoret vill med denna förstudie synliggöra en del av Sveriges historia. Författare är Fil dr Curt Persson. Förstudien har möjliggjorts genom stöd av Kulturdepartementet.

Förslag på nästa steg i processen presenterades också för kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke samt Kulturdepartementet Nästa steg 180409

En digital version av förstudien kan du läsa här: ”Då var jag som en fånge.”

En tryckt version av förstudien beställer du via förbundets shop, den kostar 250 kr exkl frakt.

Förbundet vill också tipsa om Svenska kyrkans samtalsbok Ette tohtia olla oma itte av Stefan Aro, boken utgavs i maj 2018 av Luleå stift och Svenska kyrkan. Mer information om boken hittar du här 

Den 28 juni 2018 meddelade regeringen STR-T och Met Nuoret att stöd kommer att utbetalas för vidare insamling och spridning av material med anledning av den förstudie som presenterats. Stödet ska även användas för förankring av processen efter förstudien inom den berörda minoriteten.

 

Pressinbjudan: Förbund överlämnar förstudie ”Då var jag som en fånge.” till kultur-och demokratiminister Alice Bah Kuhnke

Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset, STR-T, och Met Nuoret överlämnar förstudien ”Då var jag som en fånge.” – statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande under 1800- och 1900-talet till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Vid pressträffen kommer förbunden att presentera förslag på nästa steg när det gäller försoning och upprättelse.

Tid: 9 april, kl 14.15-15.00

Plats: Kulturdepartementet, Drottninggatan 16

Insläpp från 14.00

Vid pressträffen deltar: Bengt Niska, ordförande för STR-T Hanna Aili, styrelseledamot Met Nuoret Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister Curt Persson, processledare Maja Mella, verksamhetsledare STR-T

Pressträffen är bara öppen för media. Anmälan sker till Boris Vasic 070-267 91 89 boris.vasic@regeringskansliet.se. Ta med presslegitimation.

Tervetuloa! Välkommen!