Låt meänkieli bli obligatoriskt i skolan

Krister Wennberg och sonen Isak läser båda meänkieli. Pappa Krister på distans vid Umeå universitet, Isak får modersmålsundervisning på Ingarö utanför Stockholm. (Foto: Susanne Redebo)

 

Hos familjen Wennberg i Värmdö pluggar både pappa Krister och sonen Isak meänkieli. Pappa vid Umeå universitet och Isak som modersmålsundervisning 50 minuter i veckan.

– Jag brukar säga till Isak att vi har ett hemligt språk, han och jag, som nästan ingen annan förstår, säger Krister.

Hans önskan är att meänkieli blir obligatoriskt ämne för grundskoleelever i Tornedalen.

 

På så vis riskerar det inte att dö ut och politikerna visar att de tar frågan om minoritetsspråken på allvar

47-årige Krister Wennberg pluggar fortsättningskursen (B) i meänkieli på distans vid Umeå universitet. Sonen Isak, 11 år, läser samtidigt meänkieli som modersmål på Brunns skola på Ingarö.

Krister föddes i Ruokojärvi i Övertorneå men flyttade tidigt med familjen till Korpilombolo, där han gjort sin skolgång. 2001 gick flyttlasset till Stockholm.

– Som liten förstod jag meänkieli ganska bra, mina föräldrar pratade ju med varann men aldrig med oss barn. Det tycker jag idag känns väldigt tråkigt.

Som vuxen försöker han ta till sig språket han växte upp med. Målet för honom är att lära sig tala språket, att kunna skriva på meänkieli känns inte lika viktigt.

 

Isak i klassrummet tillsammans med modersmålsläraren Kristina Hedström. (Foto: Privat)

 

Obligatoriskt ämne i skolan

Krister önskar att meänkieli blir obligatoriskt ämne för eleverna i Tornedalen, på så vis skulle mycket vara vunnet för kommande generationer.

-Frivillig undervisning bygger på att föräldrarna vill att barnen ska lära sig språket. Men unga föräldrar är kanske inte så intresserade av det, först när man kommer upp i åren vaknar intresset för rötterna.

Vad har du för personligt mål med dina studier?

-Att lära mig tala meänkieli, både med sonen och med mina syskon.

Vad är svårast med meänkieli?

– Att skriva, det får jag inte alls att fungera. Det känns ologiskt att det ibland är dubbla konsonanter och ibland dubbla vokaler. Jag skulle helst vilja gå en kurs i att endast lära mig tala det för jag kommer i alla fall inte att skriva så mycket framöver.

-Jag peppar Isak med att det inte är alla som kan språket. Det här blir mer mitt och sonens, något som vi har tillsammans. ”Det hemliga språket”, det är så jag försöker hålla intresset vid liv.

Isak har läst meänkieli i nästan två år och har kommit så långt att han i sin tur lär ut en del ord till sina klasskompisar.

-Men visst är det en kamp för honom att greppa hela meningar när jag försöker prata med honom.

Kristers tröst blir då att förklara att det var precis så han själv hade det som liten, att det går att snappa upp ord här och där för att i alla fall greppa ämnet.

Isaks faster som bor i Kiruna brukar också prata meänkieli med Isak när han hälsar på henne 1-2 gånger per år.

 

En av läroböckerna som används under Isaks lektioner: systrarna Nylunds Meänkieli.

 

Ansvar att hålla liv i språket

Krister märker att allt fler ur den äldre generationen faller ifrån, personer i hans närhet som ledigt uttryckt sig på meänkieli.

– Då måste vi andra ta över och hålla det vid liv. Vi har ett ansvar där.

Isak har modersmålsundervisning 40 minuter i veckan.

– Det är bättre än inget men ändå alldeles för lite.

I Gubbängsskolan i Stockholm, där sonen gick först, var det trögt att få till undervisning i början på grund av brist på lärare i meänkieli. Krister är själv IT-samordnare och jobbar dagligen med tekniska hjälpmedel på Saco och anser att det borde gå att köra utbildning på distans.

– Skolan kan inte komma undan med att skylla på brist på lärare för hela Tornedalen är ju fullt med kunnigt folk.

Han ser stora möjligheter med distansutbildning via till exempel webbkameror och skype.

Ett annat sätt att få fart på undervisningen skulle kunna vara högre lön för pedagoger med kunskap i minoritetsspråk.

 

Susanne Redebo

 

Vill du berätta om din upplevelse?

Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset har fått stöd av Kulturdepartementet att genomföra en förstudie till genomlysning av svenska statens övergrepp på tornedalingar och meänkielitalande. Förstudien genomförs under tidsperioden 1/11 2017-31/1 2018. Förstudien ska ge svar på hur en fortsatt process kan se ut. En del av förstudiens innehåll är personliga vittnesmål, människornas egen berättelse och upplevelse. De områden som ingår i förstudien och som förbundet vill samla vittnesmål om är:

  • Försvenskningsprocessen i form av arbetsstugor, internat och språkbad
  • Rasbiologiska undersökningar
  • Industrialiseringen – mötet med arbetslivet och meänkielitalandes roll i den svenska välfärdsstatens framväxt
  • Mötet mellan kulturarvet och det svenska samhället
  • Annat som du vill framföra

Har du en berättelse eller upplevelse som du vill dela med dig av – hör av dig till info@str-t.com eller 070-582 40 74. Din deltagan är anonym för omgivningen om du så önskar det. 

Gränsbarn bussades söderut för att lära sig svenska

Ett barn som inte får tala sitt språk tappar självförtroende, det förstod man inte förr i tiden, säger författaren Kerstin Tuomas Larsson

 

Att inte duga för sitt språks skull, att då bo i andra familjer för att lära sig tala ”riktig” svenska och inte meänkieli. Det är vad författaren Kerstin Tuomas Larssons bok Hjärntvättarresan handlar om. Det här är en del av vår historia som många inte känner till, säger hon.

Vi känner alla till att staten har en del på sitt samvete vad gäller försvenskningen av Tornedalen. Nu kommer nya uppgifter som visar att finsktalande barn i Tornedalen under sina sommarlov bussades till familjer i svensktalande delar av landet för att lära sig språket. Det här skedde under 1920-40-talen. En del av dessa personer lever fortfarande.

-Syftet med bussningarna var gott, naturligtvis ville ingen barnen illa. Men vad man inte fattade var att trycker man ner ett barns språk försvinner självkänsla, självförtroende och tilliten till sig själv. Duger inte mitt språk så duger inte jag! I´m not good enough.

De personer Kerstin intervjuat till sin roman har signalerat just det: att de kände sig förminskade på grund av dessa språkläger. En del bussades till helt okända familjer flera somrar i rad, andra bara vid ett tillfälle.

 

Dör om hon öppnar munnen

Kerstins roman Hjärntvättarresan (Aivonpesoreisu) var egentligen tänkt som teatermanus från början. Arbetet har under tidens gång ändrat form och nu i november släpps den på Lumios förlag. Bilden på omslaget (av Eva Helena Larsson) är stark. Den föreställer en ung flicka som delvis är nedsänkt i vatten.

-Öppnar hon munnen så drunknar hon. Hon dör.

Arbetet med romanen om flickan Elvi har påverkat Kerstin på ett personligt plan eftersom hon har nära anhöriga som varit med om dessa bussningar. På nära håll har hon sett hur det satt spår i människor. -Många barn hamnade i familjer som hade det bra, men alla gjorde inte det.

En av de intervjuade fick bo hos en ensamstående karl som inte var snäll och den flickan fick uppleva hemska saker. Under tiden bussningarna pågick var det få som pratade om dem.

– De var ju förknippade med skam.

 

Hjärntvättarresan handlar om Elvi som bussas söderut för att lära sig svenska. Boken ges ut på Lumios förlag

 

Lärde sig bondska på landet

Bussarna gick inte alltid till södra Sverige. Vanligt var att många finsktalande barn från Tornedalen hamnade hos familjer som bodde strax utanför Tornedalen, kanske i Luleå eller Boden.

-Men vad lärde de sig på vischan i Luleå? Nå inte var det svenska, det var ju bondska!

Flickan Elvi är huvudperson i boken men Kerstin har intervjuat flera som upplevt bussningen och kokat ihop det till berättelsen om Elvi.

-Jag har valt att skriva om flickor för jag vill lyfta kvinnornas historia.

Kerstin berättar att hon upplever att Tornedalen haft en hierarki i tre steg där en del varit mer värda än andra. Längst ner på trappan har den finska kvinnan stått, ovanför henne den tornedalska och högst upp, som kronan på verket, den svenska kvinnan.

-Vi ska vara tacksamma för de finska kvinnorna som gifte sig med svenska män för det är tack vare dem som finska språket lever kvar hos oss.

Kerstin har under sitt liv själv haft känslan av att hon inte duger i möten med ”svenska” kvinnor. I sådana sammanhang har hon gärna tagit ett steg tillbaka.

-Det har tagit mig årtionden att känna att ingen är bättre än jag och jag är inte bättre än någon annan. Vi är alla lika.

Åsa Larssons Tornedalen i SVT-program

-Det här har varit mitt livs bästa resa, säger Åsa om inspelningstiden uppe i Tornedalen i somras. Foto: Ahti Aasa, SVT

Arbetsgemenskap är typiskt för tornedalingar. När författaren Åsa Larsson återvänder till sin barndomsby Kurkkio i en ny programserie i SVT får vi ta del av den.

-Jag och mamma gör fortfarande så, vi jobbar ihop. Att skura mattor tillsammans, att låta handen göra något, är bra för huvudet och samtalet. Tornedalingar har en tilltro till sina händers förmågor.

I SVT:s nya programserie ”Med hjärtat i Kurkkio” står författaren Åsa Larssons eget liv i fokus. I tre delar som sänds i december får vi följa i hennes fotspår när hon återvänder till Tornedalen. Allt är äkta, ingen fejkad historia ligger bakom upplägget.I programmet återknyter Åsa kontakten med både personer och platser från hennes uppväxt – det som format henne som människa och även präglat hennes författarskap. Möten som hör ihop med hennes livsberättelse. 

SVT:s nya program i tre delar om Åsa Larssons liv sänds i december. Foto: Bonniers

-När jag väl kom tillbaka till Kurkkio i somras inför inspelningen, var min föreställning att älven var jättestor och skogen djup och enorm … Men i verkligheten handlade det om kanske en kvadratkilometer som jag rört mig på under min uppväxt.

Åsas mormor Theresia bodde i Kurkkio och henne känner Åsa stor kärlek till. Hon finns också återgiven i den filmatiserade boken om hjältinnan Rebecka Martinsson.

-Min mormor var den viktigaste personen i mitt liv.

Samvaron med mormor bestod i att följa henne i hushållsgöromål och barnbarnet var aldrig i vägen. Theresia var flitig, jobbade jämt, satt aldrig ner.

En extra krydda i programmet är att det finns en konflikt i Åsas familj som är kopplad till Kurkkio,

-Konflikten har gjort att jag inte varit där på 30 år så det var väldigt speciellt att komma tillbaka.

SVT:s producent Ahti Aasa gav Åsa stor frihet att bestämma över innehållet i programmet. En hörnsten blev att skura trasmattor vid älvens strand, en annan att skriva en låttext ihop med Hasse Alatalo (med sång på förstukvist av Susanne Rantatalo). Producenten Ahti Aasa ville att allt som filmades skulle vara äkta och hända på riktigt. Det förhållningssättet passade Åsa bra.

 

-Tornedalingar har en tilltro till sina händers förmågor, säger Åsa som här skurar mattor ihop med Maja Mella i Kurkkio. Foto: Ahti Aasa, SVT

”Mitt livs bästa resa”

Upplevelserna under inspelningsveckan öppnade nya dörrar hos Åsa som hon tänker använda sig av framöver. Kanske i musikform, kanske i framtida romaner som speglar tornedalsk kvinnohistoria?

-Det här har varit mitt livs bästa resa.

Möten under inspelningen har fungerat som en språngbräda för henne.

-Sommaren gav mig en ingång till personer och ämnen jag vill gå vidare med.

Nästa sommar tänker hon därför åka runt i Tornedalen och lyssna till berättelser som lever sina egna liv hos människor vid gränsen. Flera har hon redan träffat, andra tänker hon söka upp via tips. Kanske lever historierna vidare i Åsas författarskap längre fram? Först måste hon bara lägga handen vid sista delen av PAX-serien (populär ungdomsserie) och en avslutande roman om Rebecka Martinsson.

Det Åsa fick uppleva under sin vecka i norr var arbetsgemenskap och hon tror att det är typiskt för Tornedalen.

-Vi är vana vid att umgås under tiden vi jobbar. Många tornedalingar är också duktiga på hantverk och har en slags tilltro till sina händers förmågor.

 

Hasse Alatalo och Åsa tjärar åror vid älvsstranden. Foto: Ahti Aasa, SVT

 

Kanske bygger man något tillsammans, städar ihop eller arbetar med slåttern med grannar?

Minoritetsspråket meänkieli finns förstås med i programmet. Åsa pratar inte språket själv men förstår ganska mycket. Hon berättar om hur härligt det är att vistas i en miljö där meänkielin lever och uppleva att språket kommer tillbaka till en trots alla år som gått.

Hon tror också att om man lär sig meänkieli i vuxen ålder kommer man aldrig äga språket till hundra procent.

-Men man kan bli bekant med det och lära känna det. Och det kan vara tillräckligt.

 

Pressmeddelande Skolinspektionen osynliggör nationella minoritetsspråk

Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset har uppmärksammat att Skolinspektionen i sin rapport Förskolans arbete med flerspråkiga barns utveckling (Dnr 4002015:7428) osynliggör nationella minoritetsspråk fastän avsikten med rapporten är att den ska bidra till utveckling av arbetet! Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska omnämns inte med ett enda ord i rapporten.

Det är häpnadsväckande att Skolinspektionens fokus för flerspråkighet inte berör nationella minoritetsspråk. Det är anmärkningsvärt att Skolinspektionen inte nämner det allmännas särskilda ansvar att skydda och främja de nationella minoritetsspråken trots att det funnits en språklag sedan 2009 och trots att det funnits en lagstiftning som berör nationella minoriteter i 17 år! Genom att osynliggöra nationella minoritetsspråk ger Skolinspektionen incitament till hur kommuner kan hantera ärenden rörande nationella minoritetsspråk.

Förbundet ser nu exempel på hur kommuner väljer att förändra modersmålsstödet till nationella minoritets-barn i förskolan från rent språkstöd till allmänt tvåspråkighetsstöd. Förbundet befarar att rapporten är en bidragande orsak till varför kommuner väljer att förändra modersmålsstödet för nationella minoritetsspråk.

Förbundet har idag skickat ett yttrande till Gustav Fridolin och Alice Bah Kuhnke i ärendet.

Presskontakt:

Bengt Niska, ordförande Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

070-327 60 89

Maja Mella, verksamhetsledare Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

070-582 40 74

Bifogad bilaga:

Yttrande med anledning av Skolinspektionens rapport Förskolans arbete med flerspråkiga barns språkutveckling

Pressmeddelande Vädjan för barns rätt till meänkieli i Luleå

Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset har fått signaler från tornedalska föräldrar som är bosatta i Luleå kommun att modersmålslärarresurser förändrats i förskolorna under hösten 2017 utan att något samråd föregripit beslutet. Det har också kommit till förbundets kännedom att det finns meänkielitalande personal i förskolorna, men de behöver inte vara placerade på samma avdelning som barnen.

Förbundet vill betona allvaret i situationen och vikten av att finna bra lösningar för meänkielitalande barn.

Förbundet emotser en skriftlig inbjudan om samrådsmöte från Luleå kommun.

Presskontakt:

Bengt Niska, ordförande Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

070-327 60 89

Maja Mella, verksamhetsledare Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

070-582 40 74

Bifogad bilaga:

Vädjan för barns rätt till meänkieli i Luleå

Prinsessan Estelles krona kan ha pärlor från Torne älv

Elever från Tornedalens Folkhögskola i Övertorneå letar flodpärlmusslor i Juojoki. Foto: Privat

Den mytomspunna flodpärlmusslan i Torne älv har spännande förgreningar in i svenska kungahuset.  Prinsessan Estelles krona från Oscar II kan vara försedd med pärlor från nordligaste Sverige. Kanske från Juojoki i Övertorneå?  Samma mussla spelade också stor roll när Carl von Linné adlades på 1700-talet.

Flodpärlmusslan har fiskats för sina pärlors skull sedan 1600-talet. Enligt uppgift hittas bara en sötvattenpärla på ett bestånd av 2 000 musslor. Därför har den utsatts för en hård jakt som gjort att den numera är fridlyst.

Några av de mest välbevarade sötvattenpärlorna är de som hovdamen Ebba Brahe fick av Gustav II Adolf som bevis på hans kärlek. Även Oscar II:s krona från 1844 har ett stort antal sötvattenpärlor som möjligen kommer från Sverige. Kronan tillhör idag prinsessan Estelle.

Juojoki i Torne älv kanske var platsen där de kungliga pärlorna växte sig vackra. Det är nämligen bara i den bäcken, två mil nordväst om Övertorneå, som flodpärlmusslan hittats i hela den svenska delen av Torne älv. Däremot finns två bäckar på finska sidan, i höjd med Pello, som också bär musslan.

Flodpärlmusslan blir cirka 10-15 cm lång. Skalfärgen är brunsvart-blåsvart och ska inte blandas ihop med dammusslan som har grönaktigt skal. Foto: Privat.

 

Skoningslöst pärlfiske

Det eftertraktade djuret finns även på andra håll i Sverige, men de flesta bestånden är utslagna. Pärlfisket är en orsak till det.

– Den kräver också klara vatten och tål inte nedsmutsning. Skogs- och jordbruk har slammat igen vattnet och musslan kvävs. Det har bidragit till att den försvunnit alltmer, säger Rolf Lahti, lärare på Tornedalens folkhögskola i Övertorneå med inriktning fiske.

Flodpärlmusslan har hittats på en sträcka av cirka tio kilometer utefter Juojoki när elever från skolans fiskelinje gjorde en inventering i Länsstyrelsens fiskevårdsprojekt 2007. Arbetet utfördes för att undersöka livsbetingelserna för lax och öring som ju är förutsättningen för musslans fortplantning.

Musslan kräver nämligen fisk som mellanvärd. Det betyder att musslan sitter som en parasit under sina första levnadsmånader i öringens/laxens gälar innan den trillar ner på botten och gräver ner sig.

Finns ingen fisk så dör flodpärlmusslan ut.

– Senast förra sommaren såg jag att musslorna fanns i Juojoki, de satt fast på botten och de var rätt så stora, säger Rolf.

Rolf Lahti, lärare på Tornedalens folkhögskola i Övertorneå, har räknat musslor i Juojoki tillsammans med sina elever. Foto: Privat.

Kan ligga i byrålådor

Flodpärlmusslan kan, i motsats till dammusslan som också förekommer i Torne älv, kapsla in små sandkorn som slinker in under skalet.

– Pärlorna kan se väldigt fula och eländiga ut men en del kan vara väldigt vackra.

Vanligt är dock att de är buckliga, ovala och lite missfärgade.

Rolf har aldrig hållit i en pärla från Juojoki.

– De finns säkert här i trakterna hemma hos folk. Men de pärlor som plockades och som var värdefulla på 40-50-talen var inget man behöll i byrålådan eftersom de kunde omvandlas till månadslöner.

Det som också gör flodpärlmusslan intressant är att den klassas som det äldsta djuret i Sverige. Ett exemplar som hittats hade 270 år på nacken.

Vad tror du om möjligheten att få musslan att sprida sig?

– Det finns en anledning till att det bara finns flodpärlmusslor i tre bäckar i hela Torne älvs system. Den kräver väldigt fina och klara vatten med högt ph-värde.

– Men visst kan man tänka sig att folk försökt lyfta över den till andra vattendrag eftersom den varit en inkomstkälla.

Idag är det dock förbjudet att röra musslorna utan att först ha fått dispens från Artskyddsförordningen.

Det tar 12-20 år innan en flodpärlmussla bär en pärla av en ärtas storlek så av den anledningen har det kanske inte funnits intresse att få bestånd att föröka sig, tror Rolf.

Han har en bekant som minns högar med flodpärlmusselskal på stranden vid Juojoki när han var barn. Folk hade fiskat upp dem för att se om de hade pärlor i sig.

Linné fixade odling

Hur var det då med musslans koppling till botanikern Carl von Linné? Jo, den unge Carl Linnaeus såg under en resa i nordligaste Sverige 1732 en man öppna musslor vid en älv i Lappland. Vackra pärlor bländade den unge Carl som redan då hade kopplingar till kungahuset. Han såg här möjligheten att förse drottningar med vackra smycken. Därför startade Carl en pärlmusselodling i Fyrisån i Uppsala. Han borrade hål i musslornas skal och placerade in en bit kalk som skulle omslutas av pärlemor. Försöket blev framgångsrikt. Den unge botanikern fick fram runda pärlor och sålde så småningom hela sitt experiment till staten. Lönen för odlingen bestod i en adelstitel, därav namnet Carl von Linné.

 

Fotnot: Länsstyrelsen i Norrbottens län jobbar med olika projekt för att förbättra livsmiljöerna för flodpärlmusslan. Bland annat har hinder i vattendrag tagits bort för att fisk ska kunna sprida sig. Vattendrag som påverkats negativt av flottning återställs också. Källa: Dagens Nyheter, 2014

Prinsessan Estelles krona som hon ärvt från Oscar II har pärlor från flodpärlmusslan. Foto: Privat

Meänflaku finns nu hos FlaggorOnline

Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset välkomnar FlaggorOnline som ny samarbetspartner och tillverkare av Meänflaku (Tornedalsflaggan). Flaggorna som tillverkas är i 100% marinpolyester och kommer att finnas tillgängliga i storlekar från 75 cm (fasadflagga) till 450 cm (18 meters flaggstång). Vimpeln kommer också att finnas i fler storlekar för er som vill flagga året runt.

Med detta samarbete förbättrar vi flaggans kvalitét, tillgänglighet och pris. Kika gärna på FlaggorOnlines storleksguide för att veta vilken storlek som passar dig bäst.

Här hittar du Meänflaku hos FlaggorOnline.

Kielipesä-Språkläger Meänkieli 21-22 augusti

Plats: Hembygdsområdet i Jukkasjärvi

Datum: 21-22 augusti 2017

Kostnad: 0 kr (OBS! Begränsat antal platser) Barn under 8 år ska vara i sällskap med ansvarig vuxen.

Läs mer i inbjudan och praktisk information:

Inbjudan Kielipesä-Språkläger Meänkieli

Praktisk information Kielipesä Språkläger

För frågor och anmälan, kontakta Birgitta Rantatalo 073-0646 737

Arrangör: Meän akateemi – Academia tornedaliensis

Pressinbjudan Två ministrar deltar i firandet av tornedalingarnas dag

Försvarsminister Peter Hultqvist och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht kommer att närvara vd firandet av tornedalingarnas dag i Övertorneå, ministrarna är inbjudna av ordförande Bengt Niska Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset.

Tid: lördag 15 juli kl 15.00-16.00 Plats: Jägmästarparken, Övertorneå

Press inbjuds att delta i programmet enligt nedan:

15.00  Firande av tornedalingarnas dag i Jägmästarparken, Övertorneå

Inspektion av hemvärnskompani, medverkande blåsmusiker från Norrbotten.

Vi hissar Svenska flaggan och Meänflaku (Tornedalsflaggan).

Försvarsministern håller högtidstal.

Landbygdsministern håller högtidstal till Tornedalen.

Utdelning av hederspris.

 

Press är även inbjuden att delta i följande programpunkter:

16.30 Statsråden närvarar vid avtäckningen av minnessten från den stora ofredens tid 1716-1717 i     Juoksengi.

18.30 Besök Vitsaniemi Gård.

Vänligen meddela ert deltagande på förhand till Maja Mella 070-582 40 74.

Presskontakter:

Natalie Sial, pressekreterare åt Peter Hultqvist och Sven-Erik Bucht 072-520 54 49

Bengt Niska, ordförande Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset 070-327 60 89

Maja Mella, verksamhetsledare Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset 070-582 40 74

Fakta om tornedalingarnas dag 15 juli och Meänflaku

”Vi har en bottenlös längtan hem, längtan till rötter, platsen och familjen. Vi firar den i juli, för då infaller den fagraste tiden.” Att fira egna dagar är ett sätt att synliggöra kultur och språk. Flaggan är gul, vit och blå, dess namn oavsett språk är Meänflaku. Färgerna symboliserar en sommarblå himmel, den gula solen samt de vintervita vidderna. Meänflaku antogs som symbol för tornedalingarna 2013. Upphovsman är Herbert Wirlöf och flaggan hissades för första gången 2006. Meänflaku lanserades av föreningen Meänmaa första gången 15 juli 2007.