Torvald Pääjärvi – Mr STR-T

Vi sitter vid köksbordet hemma hos Torvald Pääjärvi på Lappstadsvägen i Bergvik vid Ljusnan, den sydligaste Norrlandsälven, någon mil från Söderhamn vid Hälsingekusten. Idrotts- och föreningslivet i bygden har i Torvald från Liviöjärvi fått ett energitillskott av oanade mått.

Ingen torde kunna tävla med Torvald om epitetet Mr STR-T. Styrelseledamot 1984-2007, ett antal år som kassör och nio år som ordförande – i 23 av förbundets hittills 35 år. En fot i vart och ett av de tre årtionden som präglats så olika av kampen för tornedalskulturen och meänkielis ställning i Sverige.

Torvald var faktiskt inte med vid STR-Ts bildande hösten 1981, men redan vid seminariet i Svansten hösten 1982 gjorde Torvald succé med sin egenhändigt skrivna låt ”Ei se kannatte”. ”Det var otroligt att få framföra den i Svansten!”

Isaksson-pojken, som Torvald kallar en av STR-Ts grundare Bertil Isaksson, var på besök hos Torvald för att göra ett tidningsreportage om en nybildad idrottsförening – Nordtimran IF. Torvald sprang, då som nu, uppför en backe och Bertil plåtade. I den vevan beklagade sig Torvald över den utbredda mentalitet som präglas av uttrycket ”Ei se kannatte” Det borde man skriva en låt om.

Och Bertil nappade. Inför seminariet i Svansten återkom han med frågan hur det gick med den utlovade låten. Det var Torvalds första egenhändigt komponerade låt. Det har blivit många fler med åren. Tre skivor har kommit med Tornedalsinspirerade låtar, trots att någon inför första försöket uttryckte att ”så många låtar finns det inte i Tornedalen att det räcker till en kassett”. Och är det något enskilt inslag som ständigt återkommer runt om i STR-T-land de gångna åren, så är det musikstunder med Torvald, ofta med dottern Ylva.

Kulturen och inte minst musiken var något som betydde väldigt mycket för människorna under STR-Ts första årtionde, ja även sedan. Torvald var en drivande kraft bakom återkommande musikfestivaler runt om i Tornedalen. Man hade fiol- dragspels- och sångkurser och gjorde sånghäften.

Vid STR-Ts kongress i mars 1997 valdes Torvald till ordförande efter Kerstin Johansson som lämnade över stafettpinnen efter fem år som ordförande. Det var en stafettväxling som ägde rum vid den kanske viktigaste tiden för STR-T.

1995 hade jordbruksminister Margareta Winberg givit direktiven till Minoritetsspråkskommittén. Bakgrunden var de två minoritetskonventioner som Europarådet tagit fram. Entusiasmen för dessa var klart begränsad på högsta ort i Sverige, men Finlands regering och president tryckte på för att förbättra sverigefinnarnas situation i Sverige.

Sverigefinnarna som var välorganiserade drev på för att bli erkända som nationell minoritet i Sverige. De hade bjudit in STR-T att ingå under deras kappa i den kampen. Torvald hade varit en i styrelsen som hävdade att STR-T visst kunde samarbeta, men att man skulle stå självständigt i kampen för att också bli erkända som nationell minoritet.

Henning Johansson blev STR-Ts företrädare i Minoritetsspråkskommittén. Han drev skickligt men förgäves frågan om att meänkieli skulle erkännas som eget språk. Torvald som ordförande i STR-T och Henning stod i nära kontakt under hela denna strid.

I april 1997 bjöds STR-T och övriga fyra minoriteter in till en hearing på Jordbruksdepartementet. Fem företrädare reste till Stockholm från STR-T. När Torvald under sin presentation fick frågan om undervisning i meänkieli ville han lämna över ordet till Matti Kenttä, men ordföranden för mötet avbröt med att bara ordföranden fick prata för resp. minoritet.

Vid den efterföljande kaffepausen undrade Torvald över denna restriktivitet och fick till svar att departementsfolket varit osäkra på hur mötet skulle urarta. Den uppenbarligen lättade tjänstemannen tillade att ”Ni ser ju faktiskt ut som svenskar!”.

Från STR-Ts sida upplevdes kommitténs arbete som ett rent beställningsverk för att lugna Finlands företrädare. Uppenbarligen trodde man på högsta ort att enda möjligheten att kunna erkänna sverigefinnarna som nationell minoritet hängde på om man kunde baka ihop finskan med tornedalsfinskan. I ett skruvat avsnitt ägnade sig kommittén sedan åt att försöka försvara varför meänkieli inte kunde betraktas som ett eget minoritetsspråk. När sedan Henning Johansson ville lämna in en reservation utsattes både han och Torvald för starka påtryckningar att dra tillbaka denna.

I april 1998 inbjöds till ett seminarium på Folkets Hus i Erheikki med företrädare för minoritetsspråkskommittén. Från kommitténs sida ville man ha ett litet möte med bara STR-Ts styrelse, men uppslutningen blev rekordartad trots att mötet ägde rum mitt i veckan. Henning Johansson medverkade på video. När någon sade något på meänkieli förklarade kommittéföreträdare att ”Här pratar vi svenska”.

Annika Åhnberg efterträdde Margareta Winberg som jordbruksminister och mottog minoritetsspråkskommitténs betänkande i slutet av 1997. Redan i oktober 1998, efter riksdagsvalet, tog den nytillträdda biträdande kulturministern Ulrica Messing över hanteringen av den kommande regeringspropositionen. Strax före valet hölls ett seminarium på Rosenbad. Vid detta förklarade professor Kenneth Hyltenstam, expert i kommittén, att han inte delade uppfattningen att meänkieli inte kunde ses som ett eget nationellt minoritetsspråk.

Enligt Torvald var det först under Ulrica Messing som det började svänga i fråga om statusen för meänkieli. Vid ett möte på departementet den 1 februari 1999 fick Torvald och Birger Winsa träffa Lena Nyberg som var statssekreterare hos Messing och hennes politiskt sakkunnige Refik Sener. Inför mötet hade Winsa uttryckt sin pessimism, men Torvald hade förklarat att han aldrig ger upp.

Till mötet hade de med sig en omfattande pärm med underlag för STR-Ts argumentation liksom Övertorneå kommuns remissvar på Minoritetsspråkskommittén. Mötet var väldigt positivt och inte minst Refik Sener visade en helt annan förståelse för minoritetsfrågorna än vad som var vanligt i departementen. ”Det var då det vände” säger Torvald.

I början av maj bad STR-T att få träffa Ulrica Messing. Det hastade, då regeringens proposition skulle lämnas före sommaren. ”Vi vill träffas när som helst, var som helst och hur som helst” var budskapet. En träff kom till stånd och Messing kunde meddela att det skulle bli ett fullt erkännande av meänkieli som nationellt minoritetsspråk.

Riksdagen tog sitt beslut den 15 december 1999. Bara Minoritetsspråkskommitténs ordförande uttryckte sitt missnöje med att regeringen frångick kommitténs förslag. Torvald satt hemma i Siekasjärvi och följde debatten tillsammans med bl.a. Marita Mattson Barsk. Efter beslutet blev det en snabb bilfärd till Luleå. Där hade Luleå Hockey hemmamatch, så det var långa bilköer innan Torvald hann fram till först Sveriges Radios Luleredaktion och sedan TV-studion. Han sminkades snabbt och steg in i studion när reportern inledde inslaget om STR-Ts triumf.

Torvald fortsatte som ordförande i STR-T till 2005. Han konstaterar att vare sig Länsstyrelsen i Norrbotten som fick uppdraget att fördela statsbidrag till de sju förvaltningsområdeskommunerna – fem för meänkieli – eller dessa kommuner tog sina nya uppgifter på det allvar som hade krävts. Många kronor låg oanvända i kommunernas skattkistor. Och länsstyrelsen ville inte bråka med kommunerna när Torvald begärde att dessa skulle utarbeta handlingsplaner för sitt arbete med minoritetspolitiken. STR-T tryckte dock upp en skrift i 20-25.000 ex. om den nya reformen. Den skickades ut till alla berörda kommuner i Tornedalen.

Ett uppenbart problem som Torvald under sin ordförandetid tvingades lyfta fram med den statliga nationella minoritetspolitiken var, och är fortsatt, att anslagen till minoriteterna inte räknades upp. Det skapar konkurrens och spänningar mellan och inom minoriteterna, inte minst när nya aktörer dyker upp på banan.

Avslutningsvis tar Torvald upp de återkommande försöken att bredda STR-Ts arbete i samarbete med kvänernas företrädare. Det fanns med i tankarna redan vid STR-Ts födelse. I slutet av 1990-talet bildades Kvänlandsförbundet, och Torvald erkänner att han var medskyldig till detta. Men, avslutar han, det krävs ett gott förankringsarbete för att lyckas.

Lennart Rohdin

(Som träffade Torvald första gången i samband med det då ansvarig statsrådet Nyamko Sabunis första besök i Tornedalen i Pajala i oktober 2007).