Ewa tog tillbaka familjens släktnamn på meänkieli


Ewa har flyttat hem till Tornedalen efter flera år i Stockholm och bytt namn från Brånin till gårdsnamnet Lassi. Foto: Privat

 

Systrarna Brånin från Narken har återtagit gamla släktnamnet Lassi – och även fått pappa Gottfrid med på noterna.

-Vi har alla bytt till min gammelfarmors namn på meänkieli som också är gårdsnamnet, säger Ewa. Lassi är inte bara ett namn för oss, det är en identitet och talar om vilka vi är och varifrån vi kommer.

Har du någon gång funderat på att byta efternamn? Kanske till ett gammalt släktnamn? För många tornedalingar har försvenskningsprocessen under tidigt 1900-tal gjort att deras förfäder tagit avstånd från sina meänkieli- och finskklingande efternamn till förmån för ett svenskt.

Nu har vindarna vänt och fler och fler tar tillbaka sina gamla släktnamn.

Ewa Lassi, 40 år, i Narken utanför Korpilombolo är en av dem.

Hon flyttade i somras tillbaks till sina rötter i Pajala kommun efter många år i Stockholm. Hon jobbar som samhällsplanerare i Pajala och Överkalix kommuner och bor i sitt barndomshem vid älven, Lassigården.

Ett smultronställe för Ewa: skidspåren hemma i Narken utanför Korpilombolo. Foto: Privat

 

Ewa har haft tankarna på att byta namn ganska länge men det eskalerade när hon började fundera på språket meänkieli och kände en längtan ”hem”.

-Min far, jag och två av mina systrar bytte namn i somras. Pappa hade innan ett svenskt namn, Augustsson, och jag och mina systrar hade vår mammas svenska Brånin.

Den som senast hette Lassi i Ewas släkt var hennes gammelfarmor Kaisa-Maria (Lassin Kaisa-Maria) som dog 1969. Kaisa-Maria bodde i Lassigården där systrarna Brånin är uppväxta.

-Vi systrar har alltid haft en speciell känsla för våra rötter, vårt språk och tillhörigheten hit upp även om vi bott långt härifrån. Lassi kändes som det mest naturliga släktnamnet eftersom gården heter så.

Det underlättade att ingen av de tre systrarna som var positiva till namnbytet redan hade gått igenom ett namnbyte i vuxen ålder. En fjärde syster valde att behålla sitt efternamn från mammas sida.

Ewas gammelfarmor Lassin Kaisa-Maria 1968 i köket på Lassigården. Foto: Helga Oja

 

Pappa Gottfrid var snabbt med på noterna att ta tillbaka sitt namn när döttrarna gjorde det, han hade tänkt samma tanke för flera år sedan berättade han då. Han valde att lägga till Lassi efter sitt namn sedan tidigare Augustsson.

Döttrarnas mamma heter även fortsättningsvis Brånin.

-Pappa är tydlig med att vi inte har bytt namn utan att vi har tagit tillbaka det, skrattar Ewa.

-Lassi är inte bara ett namn för oss, det är en identitet och talar om vilka vi är, var vi kommer ifrån. Min faster fick till exempel heta Lassin-Birgitta för att hon kom från den här gården. Så var det ju förr i tiden.

Ewa säger att det känns bra med namnbytet så här ett halvt år senare, om än lite ovant. Ewas dotter, som bor kvar i Stockholm, har även fortsättningsvis sin pappas efternamn Yip.

Ewas pappa Gottfrid Augustsson i Narken har också tagit tillbaka släktnamnet Lassi. Här tillsammans med Ewas dotter Juno. Foto: Privat

 

Rekommenderar du andra att ta tillbaka sitt släktnamn?

-Ja, absolut. Det är så synd att de gamla namnen försvinner. Tänk så många det hade funnits i Tornedalen med finskklingande efternamn om försvenskningsprocessen inte hade genomförts!

-Jag tycker att mitt nya namn kopplar ihop mig med Tornedalen, gården och med mina släktingar.