Mona har sitt hjärta i Kangos men bor i Luleå. Foto: Reino Jillker
– För mig är diktandet nästan som att andas, jag skriver alltid dikter. Det är mitt sätt att tänka över tillvaron, att formulera känslor i ord, säger författaren Mona Mörtlund.
Mona är poet, dramatiker och författare. Hon har skrivit böcker, filmer och teaterpjäser, har producerat för Sveriges Radio och Sveriges Television och jobbar med översättningar till meänkieli. Hon föddes i Kangos och har sitt hjärta där fast hon flyttat runt och numera bor i Luleå.
En av Monas större bedrifter är att hon fört meänkielin till Dramaten i Stockholm.
– Jag har varit där två gånger. 2006 med pjäsen Regnblommorna är vackra i år och så förra hösten när jag läste dikter på meänkieli. Det var första gången som poesi framfördes på vårt språk på Dramaten.
– Dramaten är allas vår nationalscen så det är helt riktigt att alla språk ska finnas där.
Tornedalingarnas egna ramsor
Mona skrev sin första bok på meänkieli tillsammans med Monica Johansson för över 30 år sedan. En bok med bland annat ramsor och lekar som hon och Monica samlat in genom att färdas genom Tornedalen och prata med många gamla och barn. Mona var då förskollärare och ville jobba med meänkieli men saknade material. Tack vare stöttning från Socialstyrelsen och den språkliga mentorn Matti Kenttä från Haparanda kom boken till med titeln Moron, moron, ostaks’ poron.
– Jag minns att många var fundersamma över hur vi skulle kunna skriva ner något som bara var ett talspråk.
– Boken blev en succé. Första upplagan på 3 500 exemplar tog slut på 1,5 månad.
Idag håller många meänkielin högt i Tornedalen, andra känner nästan ett förakt för det. Varför är det så?
– Det kommer alltid att finnas olika åsikter. Tiden då språket inte var värt någonting har satt sina spår hos människor. Var och en måste lyssna på sig själv och känna efter hur mycket man vill engagera sig i de här frågorna. Men man ska inte döma folk, det måste finnas plats för olika åsikter.
Monas senaste bok på finska och en översättning av två tidigare utgivna diktböcker. Foto: Reino Jillker
Två poesiböcker blev en
Monas senaste alster kom ut i våras och består av två poesiböcker på svenska som översatts till finska av Irene Piippola (Väyläkirjat). Muistan mettäaukion, lämmön iholla heter boken som omfattar diktsamlingarna Morgonnatt och Mörtlunds Mona.
Under sommaren har hon skrivit fem berättelser på meänkieli för Sveriges Radios barnprogram Magiska skrinet.
Mona berättar om hur det går till när berättelserna kommer till henne:
– Jag får alltid mycket inspiration när jag rör på mig och är ute i går.
Under de år som Mona bodde i Tornedalen körde hon en hel del bil.
– Någonting lossnar när jag är i rörelse.
Någon gång för länge sedan hörde hon om en amerikansk forskning som visar att folk som växer upp vid en älv blir rörliga av sig.
– Jag såg älven hela tiden från mitt fönster när jag växte upp, så det kanske stämmer?
Här kommer ett smakprov på en av Monas dikter:
Innan du reser
går vi ut på myren
Det är månsken
och kväll, en aning kyligt
Hjortronen är stora och mogna
Vi säger inte mycket till varandra
Vad ska vi säga?
Du reser i morgon
Det är oundvikligt
Vi sitter tysta vid elden
Det är fina hjortron i år, säger du
Och det är det
Bokförsäljning på Kulturens Hus i Luleå. Foto: Reino Jillker
